Egenvårdsprogram
När ska man bli orolig?
Att uppvisa olika övergående symtom är en del av den normala utvecklingen hos barn. Alla barn uppvisar tidvis ett utmanande beteende eller upplever rädsla eller ångest i nya situationer. Under ungdomsåren kan utvecklingen innefatta växlingar i självkänsla samt humörsvängningar.
Orsakar symtomen besvär?
Det som har mer betydelse än enstaka symtom är om symtomen orsakar långvariga besvär i vardagen. Barn och unga ska kunna gå i skolan, uppleva positiva känslor, skapa sociala relationer och vara intresserade av att göra saker som är typiska för den åldern.
Symtom hos barn och unga kan märkas i känslolivet, beteenden eller exekutiva funktioner. Symtomen kan ta sig uttryck på många olika sätt. Barn och unga kan drabbas av samma psykiska störningar som vuxna, men utvecklingsfasen kan påverka vilken form symtomen tar.
Det finns anledning att söka hjälp om barnet
Handlingar
- uppvisar en tydlig försämring i skolprestationer eller får dåliga betyg trots att hen arbetar hårt
- uppvisar betydande förändringar i sov- eller matvanor
- drar sig undan från kompisrelationer eller andra sociala kontakter
- utför olämpliga sexuella handlingar med tanke på sin utvecklingsfas
- vägrar gå till dagvård eller skola, sova eller delta i sina vanliga fritidsintressen
- drar sig undan från aktiviteter som hen tidigare har varit intresserad av
- har återkommande smärtor
Sinnesstämning
- får återkommande mardrömmar
- uppvisar kraftiga rädslor
- uppvisar intensiv oro eller ångest
- konstant är nedstämd eller glädjelös
- har kraftiga och överraskande humörsvängningar
- får upprepade vredesutbrott
Beteende
- konstant rycker eller rör sig och har svårt att sitta still
- har betydande uppmärksamhetssvårigheter
- uppvisar konstant ilska och trotsigt beteende eller motsätter sig auktoriteter
- har sönder eller stjäl saker
- har tydliga svårigheter att sköta vardagliga ansvarsuppgifter hemma eller i skolan
- har svårt att ta hand om sig själv på ett sätt som motsvarar hens ålder
Symtom
- säger klart avvikande och underliga saker
- har störande hallucinationer eller vanföreställningar
- uppvisar ett beteende som skadar barnet själv eller andra eller riskerar att göra det
- har självdestruktiva tankar
- är väldigt rädd för att bli tjock, konstant kontrollerar vad hen äter, avsiktligen kräks eller håller vikten onödigt låg
Sök hjälp i tid
Det är bra att uppsöka vård om symtomen börjar orsaka besvär i livet och begränsa aktiviteter som är typiska för åldersnivån. Man bör hellre söka hjälp för tidigt än att fortsätta observera situationen.
Det är inte säkert att symtomen försvinner med åldern, för utan hjälp kan symtomen bli långvariga. Forskning visar att vård som påbörjats i tid ger bra effekt.
Hur ska man ta upp det?
Det är ofta föräldrarna som först märker att barnet inte mår bra.
Skapa situationer i vardagen där barnet eller ungdomen naturligt kan prata om sin oro. Ett bra tillfälle är till exempel medan man gör något annat.
Var närvarande och stanna upp och lyssna på barnet. En förälder kan också prata om sin oro med en annan vuxen som känner barnet.
Om det handlar om en ungdom kan man också fråga hen öppet och rakt hur hen mår. Man ska inte låta sig avskräckas, även om det kan vara svårt att kommunicera med den unga. Att fråga hur någon mår visar att du bryr dig.
Genom att ställa frågan sänks ungdomens tröskel för att berätta om sin oro vid ett lämpligt tillfälle. Att fråga om psykiska symtom eller självmordstankar gör inte att symtomen tilltar.
Var inte ensam med din oro
Många vet av erfarenhet att det kan vara svårt att upptäcka symtom hos sitt barn. Som förälder kan det också vara svårt att veta hur man kan stötta barnet på bästa sätt. Då är det inte bra att vara ensam med sin oro. Man bör till exempel söka kamratstöd.
I den här videon (2:43) minns två pappor hur de reagerade när de upptäckte att deras barn uppvisade psykiska symtom. Personerna är erfarenhetsexperter från FinFami Nyland rf. Föreningen erbjuder kamratstöd för närstående till personer med psykisk ohälsa.
Psykiska problem förändras med åldern
Psykiska problem förändras i takt med att man utvecklas. I takt med att barnet växer blir symtomen ofta mer specifika. De kan också ändra form. Symtomen kan också tillta, minska eller upphöra.
Eventuell diagnos och hur man hanterar psykiska problem kan också ändras med åldern.
Eftersom barns och ungas hjärnor är formbara är de särskilt mottagliga för effekter av behandling och positiva miljöfaktorer. Familjen kan vara en miljö som möjliggör en förändring och ett tillfrisknande.
Flera psykiska problem kan uppkomma samtidigt
Särskilt hos unga är det vanligt att ha flera problem samtidigt. Då är ofta symtomen och de besvär som symtomen leder till i vardagen svårare. Problemen kan också hålla i sig längre.
Kom ihåg
Om du är orolig ska du fråga ditt barn öppet och direkt hur hen mår.
Att fråga om psykiska symtom eller självmordstankar gör inte att symtomen tilltar.
Det är bra att uppsöka vård om symtomen börjar utgöra ett besvär i vardagen och begränsa aktiviteter som är typiska för åldersnivån.
Sök hellre hjälp för tidigt än för sent.