Egenvårdsprogram
1. VAD HANDLAR DET OM?
Ibland är talängslan så stark att det inte går att tala alls. Även om man vet att det inte finns något att vara rädd för i situationen så kan man inte alltid hindra upplevelsen av talängslan.
Många ungdomar är nervösa inför att tala. Det kan kännas nervöst att tala till exempel i en ny skola eller då man börjar med en ny hobby. Det blir ofta lättare att tala när man lär känna gruppen och börjar känna sig trygg. Då lindras ofta talängslan.
Selektiv mutism
Talängslan lindras inte för alla, även om de lär känna platsen och människorna. Det kan bli tvärtom: ju längre tid som går, desto svårare blir det att börja tala.
Ibland är talängslan så stark att man har svårt att frambringa eller få fram tal i vissa situationer. Då talar man om selektiv mutism, dvs. situationsbundna svårigheter att tala.
Ungefär ett av hundra barn har selektiv mutism. Det är vanligare hos flickor än hos pojkar. Ibland kvarstår talängslan ända upp i vuxen ålder.
När behöver jag hjälp?
Selektiv mutism är ett ångestsyndrom som man behöver få hjälp med. Det lönar sig att ingripa och göra något åt saken ifall talängslan hindrar dig från att delta i aktiviteter som är viktiga för dig.
Detta program hjälper dig att minska på de beteendemönster som upprätthåller din talängslan. Du lär dig sätt för att lättare delta i sociala situationer och för att våga tala.
Kartläggning: Vilka känslor och känningar i kroppen förekommer i samband med min talängslan?
Varför?
Med hjälp av denna övning kan du lägga märke till hur det känns i kroppen när du upplever talängslan. Det är lättare att lära sig att tolerera känslorna och känningarna om man först sätter namn på dem.
Hur?
Tänk tillbaka på en situation då du upplevde stark talängslan.
Nedan beskrivs olika känslor och känningar som är vanliga vid talängslan. Markera dem som du känner igen att du då upplevde.