Egenvårdsprogram

Alla reagerar däremot inte starkt på det de upplevt. Upplevelsen är alltid individuell, och det finns inget rätt eller fel sätt att reagera.

Reaktionen kan vara övergripande

Om du har blivit felaktigt behandlad är det naturligt att uppleva olika känslor. Alla reagerar inte starkt med känslor. Det betyder inte att det som hände var acceptabelt.

Känslor är alltid individuella och kan variera. Dina tankar om det som hänt kan också variera i olika situationer.

Hurdana känslor och tankar kan man uppleva?

Tankar och känslor kan vara motsägelsefulla. Din vakenhetsnivå kan variera. Du kan känna dig mer rädd än tidigare eller få panikreaktioner. Du kanske gråter mer än tidigare. Du kan känna dig nedstämd och deprimerad. 

Du kan känna dig tom eller bortkopplad. Händelsen kan tränga sig på i tankarna eller så kanske du inte tänker alls på det som hände. Du kanske försöker undvika saker som påminner dig om det.

Du kan uppleva till exempel följande känslor:

• sorg
• ångest
• otrygghet
• skam
• att bli sårad
• rädsla
• skuld
• panik
• en känsla av tomhet
• en känsla av att vara bortkopplad.

Det som hände kan påverka din uppfattning om dig själv. Du kan känna dig

• värdelös
• smutsig
• trasig
• konstig
• sjuk.

Det är också vanligt att anklaga sig själv för det som hände. Dessa tankar kan göra det svårt att söka hjälp. Kom ihåg att du inte är skyldig eller ansvarig för det som hände, även om det känns så.

Kroppen kan också reagera. Du kan känna dig orimligt trött och ha värk och smärtor av olika slag. Risken för graviditet eller sexuellt överförbara sjukdomar kan vara skrämmande.

Känslorna och reaktionerna känns ofta hårda och vidriga, men de kan lindras i takt med att man bearbetar det hela.  Kom ihåg att du kan få hjälp.

När vardagen blir svårare

På grund av de traumarelaterade reaktionerna kan upplevelsen av våld också påverka koncentrationen, vakenhetsnivån, minnet och inlärningen. Det kan bli svårare att orka arbeta eller studera. Du kan behöva sjukskriva dig. Du kan känna dig frånvarande. 

Utmaningar med vakenhetsnivån är vanliga efter en traumatisk upplevelse. Då kan det vara svårt att identifiera eller upprätthålla en lämplig vakenhetsnivå så att man orkar med vardagen. Man kan också vara överaktiv, vilket gör det svårt att koncentrera sig eller lugna ner sig.

Undvikande beteende

Ibland utlöser upplevelsen av sexuellt våld ett undvikande beteende. Det innebär att man omedvetet börjar undvika situationer, människor eller platser som väcker svåra känslor. Att undvika förövaren kan få offret att undvika offentliga platser och till och med gradvis isolera sig hemma. 

Ett undvikande beteende är en naturlig coping-metod. Det kan däremot komplicera vardagen och försvåra återhämtningen. 

Om du märker att du har ett skadligt undvikande beteende ska du stanna upp och reflektera över situationen och dina egna känslor. Försök att hitta andra sätt att hantera situationen. Att diskutera dina känslor och din situation med någon du litar på kan hjälpa dig att förstå dig själv och dina handlingar.

Rättslig process

Det är vanligt att kontakt med myndigheter och ovisshet kring juridiska frågor känns tunga eller ger ångest. Då är det bra att överväga att be till exempel en närstående person om stöd. 

Man kan också få en stödperson från Brottsofferjouren som kan hjälpa en att göra en brottsanmälan. Minderåriga har dessutom rätt till en stödperson i alla skeden av straffprocessen.

Läs mer på sidan Måste jag göra en brottsanmälan?