Egenvårdsprogram

Känsloreglering är en färdighet som man lär sig och som man också kan öva sig på. Alla har både en fungerande och en icke fungerande känsloreglering. Ju mer belastning och stress vi har i våra liv, desto svårare är det att reglera känslorna.

Att lära sig känsloreglering

Eftersom ett barns känsloreglering är outvecklad i början, kan barnets känslomässiga tillstånd fluktuera snabbt från skratt till ilska. I en trygg miljö utvecklas känsloregleringen, färdigheter internaliseras och barnet kan börja reglera sina känslor utan yttre stöd.

Barnet lär sig reglera sina känslor till exempel av sina föräldrar.

Känsloregleringen stöds av att:

• barnet får uppleva olika känslor
• barnet får lära sig att uttrycka sina känslor i ord
• barnet lär sig att lugna ner sig när känslorna svallar tillsammans med en vuxen.

Utveckling av känslomässig sårbarhet

Om barnets temperament inte stämmer överens med förhållandena i den miljö det växer upp i, kan barnet få problem med känsloregleringen. Detta kan till exempel hända när en förälder inte kan förstå eller stödja sitt starkt känslosamma barn. Detta kan till exempel yttra sig som att föräldern inte kan hjälpa barnet att lugna ner sig.

Detta kan leda till att känslomässig sårbarhet utvecklas.

Känslomässig sårbarhet innebär att en individs känslor även i princip:

A. Uppstår lättare av en genomsnittligt mindre retning

B. Är mer intensiva än genomsnittet

C. Återgår i genomsnitt långsammare till utgångsläget, varvid det tar lång tid för individen att lugna ner sig och återfå funktionsförmågan

En känslomässigt sårbar person är alltså tvungen att anstränga sig mer än genomsnittet i olika situationer. Man kan dock öva på att reglera känslorna och agera konstruktivt.