Egenvårdsprogram

Instabilitet

Instabilitet, det vill säga känslomässiga variationer, innebär att en person upplever märkbara och intensiva förändringar i sin sinnesstämning. Sinnesstämningen kan ofta ändras och personen kan till exempel bli deprimerad, irriterad, ångestfylld, desperat eller arg. Förändringarna är inte nödvändigtvis plötsliga.

Även om det finns mycket ilska i instabilitet, upplever många också att de kontrollerar sina egna känslor överdrivet mycket. Regleringen av känslor kan variera mellan för mycket och för lite kontroll.

Instabilitet kan vara förknippad med svåra upplevelser

Personer som lider av instabilitet upplever också ofta tomhet, obeslutsamhet, depression, värdelöshet, sårbarhet och skam. 

Många av dem har upplevt svåra saker i sitt liv, de har till exempel blivit illa behandlade och i synnerhet deras känslor har blivit försummade.

Instabilitet är en copingstrategi

Många av de symtom som förknippas med instabilitet är i själva verket copingstrategier. De kan verka extrema eller ologiska. De är dock det mest effektiva som den personen hittills har lärt sig för att klara av sina sinnesstämningar.

Det är vanligt att skada sig själv

Instabilitet är också förknippad med andra symtom och det finns en ökad risk för självmord. I synnerhet i samband med kriser förekommer det ofta självskadebeteende. Därför är det viktigt att lära sig att hantera kriser när man återhämtar sig.

Diagnos F60.3: Emotionellt instabil personlighetsstörning

En emotionellt instabil personlighetsstörning innebär en långvarig instabilitet i de egna upplevelserna och beteendet. Det är inte endast begränsat till exempelvis en svår livssituation eller en specifik relation. 

Instabila drag orsakar långvariga svårigheter på olika livsområden samt en försämrad funktionsförmåga. 

För att ställa diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning behövs så mycket information som möjligt om en persons erfarenheter och beteende under en längre tid samt om aktuella symtom. Diagnosen ställs inom den specialiserade sjukvården eller utifrån en erfaren sakkunnigs noggranna bedömning.

Behandling och prognos av emotionellt instabil personlighetsstörning

Instabilitet behandlas främst inom öppenvården. Om det är nödvändigt att få sjukhusvård i krissituationer, strävar man efter att ordna den på dagavdelningen.

Prognosen är ganska god. Mer än hälften av dem som fått diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning har efter fem år tillfrisknat på ett sådant sätt att kriterierna för störningen inte längre uppfylls.

Symtomen lindras ofta snabbare än funktionsförmågan förbättras.