Skip to main content

Egenvårdsprogram

Vad beror svårigheterna på?

Utgångspunkten för en god koncentrationsförmåga är att kroppen och psyket är i balans. Många sjukdomar, syndrom och situationsfaktorer kan störa koncentrationsförmågan.

Det har varit viktigt för människans överlevnad att vara vaksam. De som reagerat snabbt har oftare överlevt. Det är naturligt att uppmärksamheten automatiskt förflyttas till oväntade, intensiva eller för individen viktiga stimuli.

Förutom att reagera automatiskt kan människor i viss utsträckning medvetet välja vad de riktar sin uppmärksamhet på.

Koncentration kräver ro 

När man är t.ex. ångestfylld, rädd eller hungrig är individens högsta prioritet ofta att återställa balansen i kroppen och psyket, dvs. homeostasen. Ifall sinnena är inställda på att i omgivningen uppfatta hot eller finna en säker plats eller näringskällor är det svårt att fokusera på andra saker.

När situationen inte längre är hotande och den inre balansen är tillräckligt återställd kan uppmärksamheten återigen regleras bättre. Ibland är det ändå svårt att medvetet styra uppmärksamheten, även när omständigheterna är i skick.

Omständigheternas inverkan

Koncentrationssvårigheter är mycket vanliga. Det förekommer inte alltid en bakomliggande sjukdom eller ett bakomliggande syndrom. Omständigheterna kan också skapa eller upprätthålla koncentrationssvårigheter.

Det är normalt att koncentrationsförmågan fluktuerar beroende på till exempel sömn och stress. Långvarig sömnbrist orsakar koncentrationssvårigheter hos alla.

En hektisk livssituation

En belastande livsstil som pågår länge och otillräcklig återhämtning kan orsaka långvariga koncentrationssvårigheter.

I följande video (2:23) diskuterar experter vilka typer av livssituationer som vanligtvis sätter koncentrationsförmågan på prov och hur stress påverkar koncentrationsförmågan.

Barndomens uppväxtmiljö

En osäker eller kaotisk omgivning i den tidiga barndom kan orsaka förändringar i nervsystemet. Dessa förändringar kan orsaka svårigheter med uppmärksamheten.

Syndrom, sjukdomar och skador 

Utvecklingsrelaterade uppmärksamhetsstörningar

Koncentrationssvårigheter kan även vara utvecklingsrelaterade, det vill säga medfödda.

ADHD-syndromet är förknippat med bestående svårigheter att reglera uppmärksamheten. Dessa är synliga redan i barndomen.

Många inlärningssvårigheter, autismspektrumtillstånd och beteendestörningar är också förknippade med koncentrationsproblem.

Hjärnsjukdomar och hjärnskador

En fungerande reglering av uppmärksamheten grundar sig på att hjärnans verksamhet är ostörd. Koncentrationssvårigheter är därför vanligt vid neurologiska sjukdomar och hjärnskador.

Somatiska sjukdomar

Regleringen av uppmärksamheten kan tillfälligt eller permanent kraftigt nedsättas i samband med somatiska sjukdomar, t.ex. på grund av olika fysiska symtom, behandlingsformer och framför allt smärta. 

Psykiska störningar

Koncentrationssvårigheter är ett symtom som förekommer i samband med många psykiska störningar. Koncentrationen kan försämras redan före den psykiska störningen bryter ut. Koncentrationssvårigheterna, även om de är tillfälliga, lindras ofta långsammare än de övriga psykiska symtomen.

Vid psykossjukdomar är problemen med koncentrationsförmågan ofta svårare och mer bestående än vid till exempel depression och ångeststörningar.