Skip to main content

Egenvårdsprogram

3. Att stanna upp och lugna ner sig

Man kan vara rädd för att stanna upp trots att man vet hur viktigt det är att göra det. Det är ofta olika typer av oros- och katastroftankar som ger upphov till rädslan för att stanna upp. Psyket kan exempelvis förutspå att konsekvensen kommer bli ett totalt sammanbrott och att det blir omöjligt att få något gjort efter det.

Förutsägelserna kan basera sig på tidigare erfarenheter, såsom ett sammanbrott eller en utmattningsperiod. Fundera då på ifall ditt sätt att prestera tidigare har förebyggt eller främjat liknande händelser.

Övning: Jag vågar inte stanna upp

Varför?

Som överpresterare kan man exempelvis vara rädd för att svika sig själv eller andra. Med hjälp av denna övning kan du undersöka de tankemönster som ligger bakom din rädsla att stanna upp samt lära dig att stå emot de inre kraven.

Hur?

Skriv ner svaren på nedanstående frågor i svarsfälten nedan eller i till exempel din telefon. Du kan också skriva ut PDF-filen nedan och skriva svaren i den.

  1. Fråga dig själv vad som skulle hända om du stannade upp

Fyll i följande mening: "Om jag skulle stanna upp så skulle det leda till att..."

Loading ...
  1. Fråga sedan dig själv vad det i sin tur skulle leda till

Fyll i följande mening: "Om jag inte skulle göra klart de halvfärdiga uppgifterna skulle det leda till..."

Loading ...
  1. Fortsätt med att ställa dig själv konsekvensfrågor och fyll i meningarna

T.ex. "Om min chef skulle bli besviken på mig så skulle det leda till..."

Loading ...
  1. Fortsätt övningen på detta sätt tills du inte längre kommer på några konsekvenser
Loading ...
  1. Fråga slutligen dig själv följande
  • Vad lärde du dig utav denna övning om dig själv och om vilka orosmoment samt rädslor som är typiska för dig?
  • Handlar orostankarna och rädslorna om saker som är viktiga för dig?
  • Varför tror du att just dessa saker är viktiga för dig?
Loading ...

Kom ihåg

Målet med övningen är inte att försöka bli av med de tankemönster som ger upphov till överpresterandet, utan att lära sig att förhålla sig till dem på ett annat sätt.

Inte ens de mest krävande tankarna är befallningar som man måste följa. Den insikten kan vara befriande.