Egenvårdsprogram

Tankar om att separera kommer sällan samtidigt till båda partnerna. Det är vanligt att ena partnern är den som lägger märke till problemen i parrelationen och för dem på tal.

Ofta märker dock båda två att de har glidit ifrån varandra. Båda kan ha upplevt en avsaknad av stöd och förståelse. Vardagen har kanske tagit över och man har inte haft tillräckligt med tid för att reda ut viktiga frågor.

Tankar om att separera är ofta en följd av upprepade upplevelser av att man trots försök misslyckats med att lösa problemen.

Tankarna om att separera tar gradvis form hos partnerna och blir med tiden starkare. Enligt forskning funderar man i genomsnitt på separation från ett till två år.

Även om båda har tänkt på separation så kan den enes beslut om att separera komma som en fullständig överraskning. När partnern säger att hen vill separera är det vanligtvis en enorm chock. I chockfasen kan känslorna vara motsägelsefulla och intensiva.

Partnerna som separerar kan uppleva känslor av ångest och förtvivlan, sömnproblem, aptitlöshet och rastlöshet. Även om man faktiskt vill separera är känslor av ensamhet, sorg och besvikelse vanliga.

I reaktionsfasen kan känslorna gentemot den före detta partnern variera från ömhet till ångest och osäkerhet. Allt kan kännas overkligt. Man kan känna skuld, uppleva att man är ett offer eller ha självdestruktiva tankar. Funktionsförmågan kan minska.

Om ena partnern fortfarande skulle vilja att relationen fortsätter så kan hen känna sig plågad och uppleva chockreaktioner, minskad självkänsla, depression, ångest och rädsla för hur hen ska klara sig.

Det skulle vara viktigt att paret tar den tid de behöver innan de fattar stora beslut angående t.ex. skilsmässan. Att separera löser inte alla problem. 

När man har diskuterat och gått igenom saker i lugn och ro och båda är överens om att det är bäst att skiljas så har båda förmodligen mer krafter att genomföra separationen.

I denna fas får vanligtvis omgivningen vetskap om avsikten att separera. Man vidtar ofta konkreta åtgärder, såsom juridisk och ekonomisk separation. I den här fasen är behovet av konkret hjälp stort. Det lönar sig att söka och ta emot hjälp.

Om du mår mycket dåligt kan det vara på sin plats med sjukskrivning och en tillfällig medicinering. Alla känslor är nödvändigtvis inte förknippade med den nuvarande separationen. Tidigare erfarenheter av separationer och trauman kan stiga upp till ytan.

När beslutet om separation har fattats och de praktiska arrangemangen har inletts börjar man bearbeta orsakerna till separationen. Då bedömer man också vad relationen som håller på att ta slut har betytt för en själv. Dessutom bearbetar man känslorna som är förknippade med att ge upp det gamla och sörjer det förlorade livsstadiet.

Under denna period kommer, beroende på sitautionen, nya rutiner att skapas och avtal vad gäller genomförandet av boendet, egendomsfördelningen och föräldraskapet. Centrala frågor som ska utredas är barnens boende, umgänge och vårdnaden om dem.

I nyorienteringsfasen hittar man nya sätt att hantera sina känslor. Självkänslan börjar också återhämta sig.

Utifrån upplevelsen av separation börjar man finna en ny mening i livet och man hittar kanske en ny grund för vardagen.