Skip to main content

Egenvårdsprogram

Hur kan man stödja barnet i en separation?

Förälderns förmåga att stödja, lyssna på och ha en nära kontakt med barnet skyddar hen från de negativa effekterna separationen ger upphov till. Båda föräldrarna har möjlighet att stödja barnet. Det är förälderns uppgift att hjälpa barnet att bearbeta de känslor och frågor som separationen väcker.

Det lönar sig för föräldern att klargöra för barnet att hen inte behöver oroa sig för hur de vuxna orkar: föräldern tar själv hand om sig själv samt om barnet.

Barnet har rätt till båda föräldrarna

Trots separationen har barnet rätt till båda föräldrarna. Barnet ska ha rätt att träffa och hålla kontakt med båda föräldrarna och att tänka gott om båda föräldrarna.

Ibland kan ett barn uppleva en lojalitetskonflikt när hen försöker behaga båda sina föräldrar. Hen kan till exempel berätta olika versioner om vad hen vill för föräldrarna. Du kan berätta för barnet att hen inte behöver välja sida.

Kontakt och närvaro

Oavsett barnets reaktioner på separationen är kontakten till barnet alltid på förälderns ansvar. Föräldern ska visa att hen klarar av barnets reaktioner och inte överger barnet i en svår situation.

Det är viktigt att båda föräldrarna är närvarande i barnets vardag också efter separationen. Barnets dagvård, klädvård och skolärenden är i grunden på bådas ansvar. Om barnet i fortsättningen har två hem är det viktigt att barnet upplever att hen inte är gäst i någondera hemmet. Hen har en egen säng och egna saker hos båda föräldrarna.

En förälder ska inte vara en underhållare eller en kompis, utan en omtänksam och övervakande omsorgsgivare även efter separationen.

Att minska på påfrestningen som separationen orsakar

Föräldrarna kan skydda barnet från de negativa effekterna som separationen ger upphov till genom att sträva efter ett så bra samarbete sinsemellan som möjligt. Att gräla mindre eller försöka skydda barnet från grälen hjälper barnet att anpassa sig till den nya livssituationen.

Man kan minska på påfrestningen även genom att upprätthålla rutiner i barnets liv. Det är viktigt att så lite som möjligt förändras i separationssituationen. Om möjligt kunde de vuxna bo så nära varandra att den miljö som är bekant för barnet bevaras.

Vänner, skol- och dagiskamrater, bekanta vårdare, mor- och farföräldrar och andra släktingar utgör viktiga resurser för ett barn i en separationssituation. En sämre ekonomisk situation på grund av separationen kan ibland leda till att barnet inte kan fortsätta med sina hobbyer.

Föräldraskap på distans

Det är inte alltid möjligt för båda föräldrarna att vara aktivt involverade i barnets vardag. Den ena föräldern kanske flyttar långt bort eller så kan det finnas andra faktorer som gör att föräldern är mindre närvarande.

När närvaron i vardagen minskar måste föräldern bygga upp nya sätt att vara i kontakt med barnet. Detta kan kräva nya handlingssätt och anpassning från alla inblandade parter.

När den ena föräldern inte kan vara närvarande i vardagen stärks ofta närförälderns roll i att upprätthålla relationen mellan barnet och distansföräldern. Det är bra om närföräldern stödjer barnets relation till distansföräldern genom att möjliggöra kontakt och dela frågor som rör barnet med den andra föräldern.

Å andra sidan är det också bra att respektera den tid som barnet och närföräldern tillbringar tillsammans. Ständig kontakt kan ibland göra det svårt för barnet att finna sig tillrätta i ett annat hem.

Extern hjälp

Man kan också be om extern hjälp för att stöda barnet vid en separation. Du kan själv kontakta din lokala familjerådgivningsbyrå, skolpsykolog, barnrådgivningsbyrå eller ungdomspoliklinik. Familjerådgivningen erbjuder också skilda skilsmässogrupper för barn.

Kom ihåg

Barnet behöver inte oroa sig för hur de vuxna orkar: föräldern tar själv hand om sig själv samt om barnet.