Egenvårdsprogram

Du kanske känner det som att din primära uppgift är att hjälpa personen med ätstörning. Du kan dock inte hjälpa om du själv är helt utmattad. Också hjälparen måste ta hand om sig själv och sina egna resurser. 

Det är typiskt att en närstående orkar kämpa så länge den insjuknade personens situation är kritisk. När den lättar kan den närstående känna sig extremt utmattad. Detta kan vara förvirrande och ge upphov till skuldkänslor, men är en vanlig reaktion på att trycket lättar. 

När du tar hand om dig själv och har barmhärtighet mot dig själv, ger du också ett värdefullt exempel för den insjuknade.  

Faktorer som hjälper en att orka 

Faktorer som hjälper en att orka dyker vanligtvis inte upp av en slump, utan man måste satsa på dem. Fundera på vad som får dig att må bra och se till att du hittar tid för detta i din vardag. 

Självmedkänsla 

En person med ätstörning är ofta väldigt kritisk mot sig själv. Även den närstående kan kräva för mycket av sig själv. Därför är det är viktigt för er båda att öva självmedkänsla. 

Självmedkänsla innebär att i både med- och motgångar behandla sig själv lika milt och uppmuntrande som man skulle behandla en god vän. 

Fundera till exempel på följande: 

• Hur behandlar du dig själv när du misslyckas eller gör ett misstag eller en felbedömning? 
• Märker du när du själv mår dåligt? 
• Försöker du hjälpa dig själv i svåra stunder på något sätt?  

Medkänsla är förmågan att lägga märke till lidande hos sig själv och andra. Det är också viljan och förmågan att lindra detta lidande på olika sätt.  

Människor som kan förhålla sig till sig själva med medkänsla har det också lättare att försöka igen. Ett självkritiskt förhållningssätt leder lätt till handlingsförlamning. 

En person med en ätstörning känner vanligtvis inte medkänsla för sig själv och anser sig inte förtjäna något gott. Det är viktigt att den anhöriga föregår med gott exempel också i att misstag eller misslyckanden inte är hela världen. 

Börja ta egentid 

Att hjälpa någon med en ätstörning kan vara mycket bindande, både tidsmässigt och mentalt. Då är det viktigt att den närstående också kommer ihåg att ta små andningspauser och tid för sig själv utan ätstörningen. 

Även en kort paus kan vara till stor hjälp för att orka.  

Den närståendes andningspauser kan till exempel vara: 

• en promenad i skogen 
• en avslappningsövning eller att lyssna på en avslappningsinspelning 
• att lyssna på eller spela musik 
• att göra saker med händerna 
• ett träningspass 
• att skämma bort sig själv  
• ett möte med en vän 

Faktorer som stärker en själv  

Du vet själv bäst vad som stärker och bär dig i en belastande situation. Är det till exempel en egen hobby? Eller någon kreativ aktivitet som att skriva, rita eller handarbeta? Kan det vara stöd från en annan person som har upplevt samma sak? Har du några stärkande mantran som hjälper dig att hantera svåra stunder? 

Eliminering av stressfaktorer  

Om något känns som att det tär på ens inre resurser kan och får man lägga det på is eller ta bort det ur ens liv. Sådana faktorer kan inkludera vänner och släktingar som inte förstår situationen. Det kan också vara nyhetsflödet i sociala medier som bara kommunicerar om framgångar. Man får rensa upp också i sociala medier! 

Stödnätverk 

För den sjukas närstående är stödnätverket värt sin vikt i guld. Det lönar sig att kartlägga vem du kan dela ansvaret med. Kan någon till exempel hjälpa till att stödja och ha uppsikt över den insjuknade personens måltider? Den som ger stöd måste dock förstå vilken ätstörning det handlar om och hur man ska agera. Annars kommer stödet att belasta snarare än hjälpa. 

Ibland är den bästa hjälpen stöd i vardagen. Det kan handla om att gå till affären, ta hand om syskon, föra dem till hobbyer eller ordna fritidsfritidsaktiviteter. Stöd kan fås av nära familj, vänner eller ordnas av en vårdgivare. Be modigt om hjälp så kan du bli förvånad. 

Det lönar sig att komma ihåg att den sjukes syskon inte ska användas i uppsikten om inte syskonet är vuxen. Syskon kan ändå ofta hjälpa till med att distrahera, till exempel för att lindra ångest efter en måltid. De kan också påminna den insjuknade om hurdant ett normalt liv för en ung människa är. 

Egenvård av egna symtom 

Det kan uppstå ett behov i vardagen av att behandla sina egna känslor, symtom och utmaningar relaterade till livssituationen. 

Det enklaste sättet att göra detta är att använda Psykportens andra egenvårdsprogram. Alla egenvårdsprogram är kostnadsfria och öppna. Egenvårdsprogrammen bygger på evidensbaserade metoder som påvisats vara effektiva. 

Personlig samtalshjälp eller terapi 

En närstående till en person med ätstörning är vanligtvis så belastad att det lönar sig att söka egen samtalshjälp.  

Vänner eller andra närstående kan inte fungera som utlopp i all oändlighet. Samtalshjälp kan fås från din egen företagshälsovård eller hälsostation. Ibland kan den insjuknade personens vårdgivare också erbjuda sådan.  

En närstående kan också bli så belastad att hen själv blir sjuk i depression eller upplever symtom på ångest eller sömnsvårigheter. Då kan en egen psykoterapi behövas.  

Att göra utan ätstörningen 

Det är extremt viktigt att familjen ibland tillbringar stunder som inte på något sätt involverar ätstörningen.  

Ätstörningsfri tid påminner de närstående om hur personen med ätstörning var innan hen blev sjuk. Det hjälper en att komma ihåg vad man strävar efter. 

För personen med ätstörning kan dessa stunder fungera som en motiverande faktor, det vill säga påminnelser om hur livet skulle kunna vara utan ätstörningen.  

Ätstörningsfri tid kan också tillbringas när personen med ätstörning är i avdelningsvård. Då laddas allas batterier, och man ska inte känna sig skyldig över det.  

Om personen med ätstörning är med måste tidsfördrivet stå i proportion till ätstörningsstadiet och den sjukas fysiska och psykiska tillstånd. Vanligtvis inkluderar tidsfördriv då inte att äta eller överdriven motion. Att tillbringa ätstörningsfri tid bör inte ges större vikt än att korrigera undernäring. 

Kamratstöd 

Med kamratstöd avses ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte där personer som befinner sig eller har varit i en liknande livssituation stöder varandra. Med hjälp av kamratstöd kan du bättre förstå det förflutna, hitta sätt att hantera nuet och behålla hoppet.  

Kamratstöd lindrar också den känsla av ensamhet och isolering som den närstående upplever, när hen märker att hen inte är den enda vars liv har rörts till av en ätstörning.  

Ätstörningsförbundet i Finland – SYLI ry:s lokalföreningar erbjuder kamratstödsgrupper på olika orter för anhöriga till personer med ätstörningar. Grupperna leds av utbildade kamrathandledare som har förstahandserfarenhet av en egen närståendes ätstörning. Kamratstöd kan också fås på distans.