Egenvårdsprogram

Motiverande samtal är särskilt lämpligt för att hjälpa en myndig person som lider av en ätstörning. Det är också användbart mot slutet av tonåren.  

Varför är motiverande samtal till nytta? 

Motiverande samtal hjälper personen med ätstörning att se betydelsen av förändringarna och genomföra dem själva. Detta förbinder hen att ta ansvar för sin egen återhämtning.  

Det är lätt att glömma förändringar som åstadkommits utifrån. Motiverande samtal väcker den insjuknade personens egen önskan om förändring. 

Principer för motiverande samtal 

1. Visa empati 

Att personen med ätstörning ändrar sig och är ovillig att göra förändringar är normalt och förväntat. Försök att ha tålamod.  

Det enklaste sättet att visa empati är att visa intresse för vad personen med ätstörning tänker eller upplever. Visa med kroppsspråk och reaktioner att du lyssnar. 

2. Intensifiera konflikten mellan den nuvarande situationen och den önskade situationen 

Förändring motiveras av en obalans mellan nuet och förhoppningar och mål. Fråga hur den insjuknade ser på situationen. Försök att förstärka obalansen. Hjälp personen med ätstörning att producera förändringstal. Du hittar instruktioner för detta nedan. 

3. Stärk tron på din egen förmåga 

Försök att identifiera den insjuknade personens egna styrkor i förändringen. Till exempel kan den insjuknade personens beslutsamhet vara till hjälp för att genomföra förändringar: ”Jag vet att när du bestämmer dig för att göra något, så gör du det tills det är klart.” 

Också små steg framåt kan lyftas fram: ”För en månad sedan kunde du ännu inte... Nu lyckas du redan...” 

4. Undvik att debattera 

När du inte håller med personen med ätstörning och hen håller fast vid sin position, konstatera att du tycker annorlunda.  

Kritisera inte personen med ätstörning. Visa förståelse för hens reaktion och bekräfta hens känslor: ”Jag förstår att det är svårt för dig att hoppa över en joggingtur.” 

Tekniker för motiverande samtal 

Förstärk och stöd den insjuknade personens tal med ansiktsuttryck och gester, som att nicka. Vokaliseringar och korta kommentarer indikerar också att du lyssnar och vill att hen ska fortsätta. 

Öppna frågor 

Det lönar sig att använda öppna frågor med den insjuknade. Det är frågor som inte kan besvaras med bara ett ord. Fråga till exempel ”Hur mår du nu?” i stället för ”Har du ångest?”. 

När den insjuknade svarar, lyssna noga. Använd varför-frågan med omdöme. Det kräver analys av tankar och känslor, vilket personen med ätstörning kanske ännu inte är förmögen till. Det kan också kännas som kritik.  

Exempel på öppna frågor: 

• Jag har märkt att ... Vad tänker du själv om detta? 
• Du har nämnt att ... är svårt. Skulle du kunna berätta mer om det?  Vad skulle krävas för att du skulle lyckas? 
• Du har sagt att du skulle vilja... På vilka sätt kan du uppnå målet? Hur kan jag hjälpa? 

Reflekterande lyssnande 

Lyssna alltid noga på svaren. Ställ ytterligare preciserande frågor. Upprepa det du hört eller kontrollera om du förstod rätt. Sammanfatta vad du hör. Gör ändå inte dina egna tolkningar av saker.  

Ge den sjuka tid och möjlighet att rätta eller komplettera vad hen sagt. 

Exempel på reflekterande lyssnande: