Egenvårdsprogram

Fokusera på att skapa en trygg och varm atmosfär. Håll samtalsämnena aktuella eller utanför ätstörningen. Du kan också gå tillbaka till fina minnen från tiden före ätstörningen. Jämför situationer då och nu. Fundera på vad som skulle kunna vara.  

Du kan berätta neutralt om dina observationer: ”Jag har märkt att dina händer är iskalla. Jag har läst att det är kopplat till undernäring.” 

Undvik att skuldbelägga och predika. Fråga med öppna frågor hur ätstörningen tjänar den insjuknade här och nu: ”Hur tänker du att din situation är bättre nu? Vilken fördel har du av att...?” 

Bli inte rädd om personen med ätstörning svarar med känsloutbrott eller förolämpningar. Identifiera och bekräfta känslan: ”Tack för att du berättar vad du tänker”, ”Jag antar att du är frustrerad när det känns som att ingen förstår... Det skulle jag också vara!” 

Ha tålamod. Värna om dina egna krafter och skaffa dig vid behov samtalsstöd. 

Ge information om ätstörningens negativa fysiska och psykiska konsekvenser. Koppla dem till den sjuka personens situation.  

Hjälp till med att lista för- och nackdelar med att ge upp ätstörningen. Du kan också kartlägga faktorer som förhindrar förändring: Vad är svårt just nu? Vad skulle kunna vara enklare?  

Be om tillåtelse att uttrycka din åsikt: ”Vill du höra min synvinkel...?”, ”Är det okej om jag berättar vad jag tänker om det här?”  

Fokusera på att hitta alternativ och på att betona vikten av den insjuknade personens eget val och vilja till förändring. 

Hjälp till att definiera mål och göra upp en handlingsplan. Försök att få personen med ätstörning att göra planen själv. Då är det mer troligt att hen också kommer att genomföra den.  

Undvik att ge direkta råd. Gör det indirekt: ”Hur skulle det låta om...?”, ”Har du tänkt på att du skulle kunna...?”  

Uppmuntra till att bryta ner målen i små delar för att göra det lättare att uppnå dem. Framgångar göder den insjuknade personens självkänsla. 

Kom ihåg att förändringar ökar ångesten. Kartlägg och skriv ner vilket stöd och vilken hjälp personen med ätstörning har möjlighet att få. 

Föreslå också att göra upp en reservplan. Betona samtidigt att det inte handlar om en rädsla för misslyckande. Det bör finnas många handlingsstrategier, eftersom man inte alltid kan veta i förväg vilken som kommer att fungera. 

Uppmuntra till att ta små steg snarare än stora steg. Värna om sinnet för proportioner.  

Ge erkänsla för de steg som redan tagits. Hjälp personen med ätstörning att se även små positiva konsekvenser genom att fråga om hens observationer: ”Har du märkt att du nu orkar koncentrera dig bättre/ du är mer social/ har lättare att...?”  

Uppmärksamma viljan till att försöka ’och ge erkännande för det också: ”Du är modig som vågade...”  

Påminn vid behov om att man kan lära av misstag och att allt inte alltid fungerar.  

Om handlingsplanen inte verkar fungera, hjälp till att justera den. Finns det några tecken som förebådar misslyckande? Vilka saker hjälpte tidigare? Skulle de vara användbara nu?  

Framsteg kan skrämma och orsaka tillbakagång. Försök att ha en öppen konversation om att det är normalt.  

Var uppmärksam på eventuella tecken på att den drabbade förnekar fakta. Personen med ätstörning kan till exempel förneka att hen har återgått till sina gamla vanor, även om hen gjort det. Ta upp detta i tid genom att berätta om dina observationer utan kritik. 

Uppmuntra personen med ätstörning att hitta intressen och saker att göra utanför ätstörningen. Det hjälper att återgå till ett liv där ätstörningen inte behövs.  

Uppmuntra åldersanpassad självständighet och ansvarstagande. Erbjud vid behov ditt stöd och påminn också om annat stöd.  

Det är bra att känna till tecken som tyder på en fas av förvärring. Håll också fortfarande utkik efter tecken på förnekande. Tveka inte att ta tag i dem. 

Bakslag bör ses som en del av inlärningsprocessen. Uppmuntra till positivitet. Misslyckanden är inte världens ände.  

En översikt över situationen och att gå igenom vad man lärt sig av försöket är till hjälp. Uppmuntra till att inta nya perspektiv. Skuldbelägg inte för misslyckanden.