Skip to main content

Egenvårdsprogram

2. Externaliserande av ätstörningen

Vid externaliserande av ätstörningen skiljer man mellan beteendet som orsakas av ätstörningen och den insjuknade personens personlighet. Detta lyckas bäst när man minns den neurobiologiska bakgrunden till ätstörningen. Att lida av en ätstörning är inte den insjuknade personens val, och hen kan inte rå för sitt beteende.

När den närstående förstår att personen med ätstörning inte menar allt hen säger eller gör, är det lättare att inte bli provocerad. Detta kan också lindra rädsla.  

Externaliserande är nödvändigt för att närstående ska våga ingripa i ätstörningsbeteendet. Det är också viktigt att de närstående kan rikta sina negativa känslor mot sjukdomen och inte mot personen med ätstörning. Det kan vara en betydande inre resurs.  

För syskon är externaliserande av ätstörningen lika viktigt som det är för vårdnadshavarna i familjen. 

Kom ihåg

Att lida av en ätstörning var inte den insjuknade personens eget val, och på grund av sin sjukdom kan hen inte rå för sitt beteende. 

Övning: Externaliserande

Varför? 

Den insjuknade personens beteende kan vara oförutsägbart och skrämmande. Externaliserande hjälper den närstående att hantera detta med mer förståelse, tålamod och vänlighet.  

Hur? 

Föreställningar i externaliseringen av sjukdomen  

1. När ätstörningen tar över kan det verka som om personen med ätstörning styrs av någon yttre kraft.   

Föreställningar som kan hjälpa den närstående att externalisera ätstörningen inkluderar en kidnappare, en stryparorm och en mobbare.   

  • Ätstörningen är en kidnappare som har kapat hjärnan hos personen med ätstörning. Ätstörningen använder hot för att avskräcka hjälpare från försök att frigöra den drabbade. Liksom vid Stockholmssyndromet är gisslan välvillig till kidnapparen och vill initialt inte ens bli fri.   
  • Ätstörningen stryper den insjuknade som en boaorm och begränsar hens näringsintag och orientering mot andra aspekter av livet.   
  • Mobbaren förringar, omintetgör och skäller hela tiden. Hen kräver mer och mer prestationer, begränsningar och kontroll. Men ingenting räcker för mobbaren. Ätstörningsbeteendet hjälper bara personen med ätstörning tillfälligt. 

2. Ätstörningen maskerar den insjuknade personens egna egenskaper, vilja, förhoppningar och drömmar som om ett åskmoln täckte solen på himlen. Solen försvinner inte någonstans, även om dess strålar inte ens går att urskilja bakom ett dystert moln.   

Men när sjukdomen avtar börjar solen skina igen. Glimtar av den insjuknade personens egen personlighet är mycket hoppingivande.  

Externaliserande tillsammans med personen med ätstörning  

Om personen med ätstörning accepterar externaliseringstekniken kan den också användas tillsammans med hen. Om den insjuknade finner tanken på en kraft som styr hen förolämpande eller nedsättande, bör externaliserande behållas som en resurs för den närstående.   

Om personen med ätstörning accepterar externaliserande kan hen välja ett namn på ätstörningen, till exempel Monstret, Spöket, Masken, Voldemort eller liknande. Namnet används som hjälp att bilda en allians med den insjuknade mot ätstörningen: ”Spöket försöker få dig att svälta dig själv. Det vill dig bara illa. Jag ska hjälpa dig att övervinna Spöket!”