Egenvårdsprogram

En tidigare dålig förlossningsupplevelse kan till exempel vara relaterad till att man upplevt en okontrollerbar smärta, att det skett komplikationer under förlossningen eller att förlossningen skett redan före eller under resan till sjukhuset. 

Rädslan kan även ha uppstått på grund av en negativ interaktion med sjukhuspersonalen. Detta innebär att man kan vara rädd för att inte få tillräckligt med hjälp och stöd vid förlossningen.  

En tidigare traumatisk förlossning 

Ibland är förlossningen traumatisk. Vid en traumatisk upplevelse överstiger belastningen i situationen föderskans psykiska belastningsförmåga, dvs. man klarar inte psykiskt av det som sker. Det behövs professionellt stöd för att bearbeta en sådan upplevelse. 

Cirka 1–3 procent utvecklar ett posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter förlossningen. 

Föderskan kan ha traumasymtom även om de diagnostiska kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom inte uppfylls.  

En svår förlossning kan vara traumatiserande 

Man kan under förlossningen ha upplevt en okontrollerbar smärta under en lång tid. Man kan ha blött kraftigt. Det är möjligt att fostrets hjärtfrekvens blivit för lågt vilket krävt ett brådskande eller akut kejsarsnitt. Ibland måste man vara separerad från barnet efter födseln på grund av barnets hälsotillstånd.  

Under förlossningen kan det ha funnits stunder då det kändes som att personalen inte tog hand om en tillräckligt eller lyssnade. Då kan man ha upplevt ensamhet och rädsla.  

Även om mamman och barnet nu mår bra försvinner svåra känslor inte alltid av sig själva med tiden.  

Ett trauma kan även uppstå utan att man upplever förlossningskomplikationer 

En fysiologiskt helt normal vaginal förlossning kan också ha varit en traumatisk upplevelse. Den kan till exempel ha varit förknippad med en stark rädsla för att man själv eller barnet ska dö.  

Livssituationen och erfarenheter 

Den gravidas livssituation och livshistoria påverkar hurdana känslor den kommande förlossningen väcker. Till exempel kan missnöje med parrelationen, brist på socialt stöd, arbetslöshet och ensam vårdnad ha en inverkan på förlossningsrädslan.  

Rädslorna kan även orsakas av dåliga erfarenheter av hälso- och sjukvården. 

Vägen till föräldraskap kan också vara krokig. Graviditeten kan ha kommit som en överraskning eller så kan man ha upplevt missfall eller förluster.  

Även om förstföderskan är i en parrelation så kan partnern ofta vara minst lika förvirrad som hon själv angående det kommande föräldraskapet och förlossningen. Hen kan kanske inte erbjuda tillräckligt med stöd. 

En naturlig rädsla kan även ha sina nackdelar 

Förmågan att känna rädsla och ångest är naturliga och viktiga egenskaper. De varnar för hotfulla situationer. Det är typiskt för människan att förbereda sig för framtiden och tänka på olika alternativ.  

Ibland blir dock oron en sorts maladaptiv copingmetod. Det är även möjligt att man använder sig av denna copingmetod när man förbereder sig inför förlossningen. 

Då tänker man att alla möjliga hot som gäller förlossningen måste gås igenom och bearbetas. På detta sätt genom att älta och grubbla försöker man så hantera ångesten. 

Att älta och grubbla är dock ofta till ingen nytta. Det bidrar inte till att man medvetet accepterar att en förlossning i grund och botten är väldigt oförutsägbar. 

För mycket oro och grubbleri kan leda till att nya bekymmer uppstår. Den gravida kan till exempel bli rädd för hur oron och ångesten påverkar det egna välbefinnandet eller babyns hälsa.  

Det lönar sig att gå igenom tidigare erfarenheter. Man kan ha stor nytta av professionell hjälp. 

Om du är rädd för den kommande förlossningen kan det vara av nytta att gå igenom den tidigare förlossningsupplevelsen och situationer och känslor som är förknippade med den. 

En rädsla som man inte upptäckt eller som bara tryckts undan kan påverka den nya förlossningsupplevelsen negativt. Den kan även påverka det emotionella bandet man knyter till fostret.