Egenvårdsprogram

En förstföderska måste ofta förlita sig till vad andra berättat då hon förbereder sig inför förlossningen. Typiska bekymmer är rädsla för smärta och rädsla för att få bristningar i underlivet. Får jag med säkerhet smärtlindring? Vad händer om den inte fungerar?   

Man kan även ha orostankar angående den personal som deltar i förlossningen. Blir jag hörd och sedd? Tas min oro på allvar? Är personalen kunnig?  

Vad kan ligga bakom förlossningsrädslan? 

Andras upplevelser 

Orostankarna kan basera sig på de negativa förlossningsupplevelser man har hört att andra har haft. Kom ihåg att man i allmänhet är mer benägen att dela med sig av negativa än positiva upplevelser.  

Det finns även många positiva och stärkande förlossningsupplevelser. Att höra om sådana händelser kan hjälpa dig att känna dig säker på att även din upplevelse kan vara positiv. 

Min situation och mina erfarenheter 

Den gravidas livssituation och livshistoria påverkar hurdana känslor den kommande förlossningen väcker. Förlossningsrädsla kan påverkas av till exempel:

• missnöje med parrelationen
• brist på socialt stöd
• arbetslöshet
• att vara ensamstående förälder  
• negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården. 

Vägen till föräldraskap kan också vara krokig. Graviditeten kan ha kommit som en överraskning eller så kan man ha upplevt missfall eller förluster.  

Brist på stöd

Även om förstföderskan är i en parrelation så kan partnern ofta vara minst lika förvirrad som hon själv angående det kommande föräldraskapet och förlossningen. Hen kan kanske inte erbjuda tillräckligt med stöd.  

En naturlig rädsla kan även ha sina nackdelar 

Förmågan att känna rädsla och ångest är naturliga och viktiga egenskaper. De varnar för hotfulla situationer. Det är typiskt för människan att förbereda sig för framtiden och tänka på olika alternativ.  

Ibland blir dock oron en sorts maladaptiv copingmetod. Det är även möjligt att man använder sig av denna copingmetod när man förbereder sig inför förlossningen. 

Då tänker man att alla möjliga hot som gäller förlossningen måste gås igenom och bearbetas. På detta sätt genom att älta och grubbla försöker man så hantera ångesten. 

Att älta och grubbla är dock ofta till ingen nytta. Det bidrar inte till att man medvetet accepterar att en förlossning i grund och botten är väldigt oförutsägbar.  

För mycket oro och grubbleri kan leda till att nya bekymmer uppstår. Den gravida kan till exempel bli rädd för hur oron och ångesten påverkar det egna välbefinnandet eller babyns hälsa.