Skip to main content

Egenvårdsprogram

Hurdan vård ges för tvångssymtom?

När du lär dig att acceptera tvångstankar minskar dessa samt behovet av att utföra tvångshandlingar

Målet i vården för tvångssymtom är inte nödvändigtvis fullständig symtomfrihet. Målet är däremot att lindra symtomen så mycket som möjligt samt minska det lidande och de negativa effekter på andra saker i livet som symtomen ger upphov till.

Det finns två viktiga mål för vården

1) Att acceptera tvångstankarna

När tvångstankarna accepteras blir de mindre ångestframkallande. Då blir behovet av att utföra tvångshandlingar mindre.

Också förekomsten av tvångstankar minskar med tiden, om man inte försöker undertrycka dessa.

2) Att bli fri från tvångshandlingarna

På lång sikt lindras inte ångesten genom tvångshandlingar.

Målet är att lära sig att om man avstår från tvångshandlingar ger det inte upphov till orimlig ångest eller resulterar i att den fruktade konsekvens uppkommer automatiskt.

Egenvårdsprogram för självständigt arbete

Ibland kan vårt sätt att tänka eller bete oss resultera i att vi mår sämre. Om så är fallet, är det bra att bli medveten om det. Då kan vi också ändra skadliga tanke- och beteendemönster.

Därför är en central del av det här egenvårdsprogrammet att lära sig bearbeta tanke- och beteendemönster . Samtidigt lär du dig också att använda dig av medveten närvaro och avslappning.

Du kan använda detta egenvårdsprogram

  • självständigt
  • medan du väntar på annan vård och behandling
  • som stöd för annan vård och behandling, eller
  • när övrig vård och behandling har avslutats

Professionell hjälp

I vården för tvångssymtom används ofta psykosociala terapier och läkemedelsbehandling. Dessa kan ges antingen separat eller parallellt.

Psykosociala terapier är evidensbaserade. Psykoterapi och annan samtalsterapi är exempel på psykosociala behandlingsmetoder som erbjuds av yrkespersonal och som bygger på interaktion. Nätterapi bygger på ett mer självständigt arbetssätt.

Kognitiv beteendeterapi

Den kognitiva beteendeterapin grundar sig på tanken att beteendet, tankarna och känslorna är kopplade till varandra. Genom att till exempel ändra sitt eget beteende kan man påverka sina egna känslor.

Målet i den kognitiva beteendeterapin är att försöka ändra beteende- och tankemönster som upprätthåller tvångssymtomen och genom detta lindra symtomen. Den bakomliggande tanken är således den samma här som i egenvårdsprogrammet.

Man lär sig att konfrontera ångesten

Syftet med den kognitiva beteendeterapin är att försöka bryta den onda cirkeln genom att ersätta ritualerna och undvikandet med att konfrontera ångesten. Detta sker med exponeringsövningar som avancerar steg för steg.

I exponeringsövningarna minskas till exempel antalet gånger som spisen kontrolleras gradvis. Samtidigt lär man sig att uthärda stress som uppstår när spisen inte kontrolleras. På detta sätt lindras ångesten som anknyter till en tanke som fått särskild betydelse, och man lär sig att konfrontera den utan att behöva ta till ritualer.

Steg för steg lär man sig metoder att konfrontera ångesten i stället för att undvika den. Samtidigt lär man sig att man klarar av ångesten, utan att ta till ritualer. Detta bryter den onda cirkeln av tvångssymtom.

Nätterapi

I vården för tvångssymtom kan man också få tillgång till nätterapi.

Nätterapi är en terapi som genomförs via din egen dator eller smartapparat och där terapeuten stöder dina framsteg.

Du genomför terapin varje vecka i ca 3–4 månader.

I nätterapin reflekterar du över dina svårigheter och tanke- och beteendemönster samt lär dig nya sätt att fungera. Programmet ger dig information i form av texter, videor och övningar, som hjälper dig att arbeta vidare. När nätterapi ges i rätt tid och med rätt fokus har den visat sig ge lika bra resultat som psykoterapi under fysiska möten.

Om du blev intresserad av nätterapi ska du uppsöka en läkare. Vilken som helst läkare kan utfärda en remiss för nätterapi.

Nätterapin börjar vanligtvis inom en vecka från att remissen utfärdats och är kostnadsfri för invånare i Finland.

Att bryta sig loss från tvångssymtomens onda cirkel.

Läkemedelsbehandling

Även om läkemedel inte botar tvångssyndromet kan de lindra symtomen.

I läkemedelsbehandlingen används primärt SSRI-läkemedel samt klomipramin som också används i behandlingen av depression. Också många andra psykofarmaka och kombinationer av dessa kan användas.

Läkemedelsbehandlingen börjar verka inom 10–12 veckor i genomsnitt. Den fortsätts som underhållsbehandling åtminstone ett år efter att symtomen lindrats.

Ta del av erfarenhetsexpertens hälsningar till andra som har tvångssymtom.

Kom ihåg

Målet i vården för tvångssymtom är inte nödvändigtvis fullständig symtomfrihet. Målet är däremot att lindra symtomen så mycket som möjligt samt ta bort det lidande och de negativa effekter på andra saker i livet som symtomen ger upphov till.