Egenvårdsprogram

En person som har tvångssymtom känner sig på grund av sina symtom ofta på ett eller annat sätt som en dålig eller misslyckad person. En människa kan dock aldrig på detta sätt bedömas utifrån en enda egenskap.

Du är inte detsamma som dina tvångssymtom.

Tvångssymtomen är något som du har, men de är inte din identitet. Du är alltså en person som råkar ha tvångssymtom. Tvångssymtomen är bara en av dina egenskaper, och en egenskap kan aldrig göra en människa bra eller dålig.

Du kan inte stoppa tvångssymtomen bara genom att besluta att göra det.

Faktum är att ju mer du försöker förbjuda dina tvångstankar, desto större blir problemen och lidandet de orsakar. Nyckeln till återhämtning är att sluta motarbeta tvångstankarna.

Även om detta kan verka kontroversiellt, måste du acceptera tvångstankarna för att kunna bli av med dem. Om du lämnar tvångstankarna åt sitt öde och inte kämpar emot dem, glider de vanligtvis med tiden in i bakgrunden och blir mindre störande i livet.

Däremot finns det skäl att försöka motarbeta tvångshandlingar, dvs. impulser att agera enligt tvångstankarna. Tvångstankarna är således helt tillåtna, så länge du inte försöker lindra din ångest med tvångshandlingar.

Benägenheten för tvångssymtom är en ganska permanent egenskap. Vissa kan övervinna symtomen helt och hållet, men för många är ett lämpligt mål att kunna lindra symtomen samt lära sig att förhålla sig till tvångstankarna så, att de inte längre orsakar orimlig ångest och ett oemotståndligt behov att utföra tvångshandlingarna.

Tvångssymtomen innefattar ofta att man försöker undvika oönskade konsekvenser.

En person kan till exempel tänka att hen genom att tvätta händerna tillräckligt omsorgsfullt kan undvika risken att bli sjuk. Det finns dock alltid risker i livet.

Ritualer hindrar inte att onda saker sker, och det finns inget sätt att undgå alla risker som hör till livet.

Du måste alltså lära dig att acceptera att du aldrig kan veta helt och hållet vad som kommer att hända. Det betyder inte att du inte kan vara sunt försiktig i ditt liv. Nu är det dock dags att lämna det behov av fullständig säkerhet som anknyter till tvångshandlingar bakom sig.

Exponeringsövningarna kan i början kännas skrämmande och eventuellt även omöjliga att genomföra. Men du måste ändå konfrontera din ångest och hålla dig till detta, om du vill bli av med dina tvångssymtom. Ju längre du vågar framskrida i konfrontationen med dina rädslor, desto bättre klarar du sannolikt av att återhämta dig.

Precis som i fråga om inlärningen av vilka som helst nya färdigheter tar också den avvänjning tid som sker genom exponeringsövningarna. Utvecklingen är inte heller helt okomplicerad.

Det hör till saken att misslyckas mellan varven, men genom misslyckandena kan du alltid lära dig något nytt om dig själv. Det viktiga är att du inte slutar med övningarna, utan att du försöker på nytt eller ändrar din exponeringshierarki efter behov.

Ångest, långsamt framskridande eller bakslag innebär således inte att du gör något fel eller att tillfrisknandet inte framskrider. Symtomen lindras nog när du fortsätter med övningarna trots allt. Ihärdighet och långsiktigt arbete belönas nog i slutändan.