Egenvårdsprogram

Könsidentiteten är den egna, personliga upplevelsen. Könsidentiteten kan motsvara eller skilja sig från det kön som man blev tilldelad vid födseln. 

Många upplever att deras könsidentitet är sammankopplad med de kroppsliga egenskaperna. För andra är självuttrycket eller den sociala rollen viktigare när det gäller könsidentitet. 

Identiteten kan vara kvinna eller man, samt till exempel icke-binär, könsneutral eller något annat. Identiteter bortom eller mellan könskategorierna man och kvinna kallas ofta icke-binära. 

När vi talar om könsmajoriteten talar vi om cispersoner. En cisperson avser en person vars könsidentitet motsvarar det kön som hen blev tilldelad vid födseln.  

Ordet cis kommer från latin och betyder "på samma sida". Ordet trans i sin tur betyder "på andra sidan om". 

Alla människor uttrycker inte sitt kön enligt normerna. På engelska används uttrycket gender non-conforming dvs. brytande mot könsnormer.  

En ciskvinna kan till exempel klä sig och uttrycka sig på ett manligt sätt, men ändå känna sig som en kvinna. En cisman kan uttrycka sig feminint och uppleva att han är en man. 

Alla kan bryta mot könsnormerna, oavsett om de tillhör en könsminoritet eller inte. 

När vi pratar om könsminoriteter talar vi om transpersoner. Denna term används ofta som ett paraplybegrepp för fler olika transidentiteter.  

Transpersoner inkluderar bland annat icke-binära. Förutom transpersoner inkluderar könsminoriteten intersexuella personer. 

En person vars könsidentitet inte motsvarar det kön som hen blev tilldelad vid födseln är en transperson. En transperson kan vara en kvinna, en man eller något annat.  Att vara transperson är ofta förknippat med ett behov av en kroppslig och/eller juridisk könskorrigering. 

• En transman är en man som vid födseln definierades som en flicka. 
• En transkvinna är en kvinna som vid födseln definierades som en pojke. 

Icke-binär betyder olika saker för olika människor. Det som är gemensamt är vanligtvis det att personen inte entydigt känner sig som en man eller en kvinna, utan som något helt utanför eller mittemellan. Upplevelsen kan också variera. 

Könsidentiteten uppfattas som varierande eller föränderlig. 

En person som med sitt utseende och sina handlingar ibland känner behov av att uttrycka ett annat kön än det som hen blivit tilldelad vid födseln.  

En transvestit känner inget behov av att korrigera sitt kön, till exempel juridiskt eller medicinskt. Hen är nöjd med det kön som hen blev tilldelad vid födseln. 

Intersexualitet avser naturliga växlingar och variationer i kroppen där de könsbestämda egenskaperna såsom kromosomerna, könsorganen eller hormonaktiviteten inte entydigt motsvarar den kropp som är typisk för en man eller kvinna.  

Vissa intersexuella personer känner att de tillhör en könsminoritet. För andra är det mer ett medicinskt tillstånd. 

Könsbekräftande vård kan avse medicinska könsbekräftande behandlingar och/eller socialt eller juridiskt könsbekräftande så att en persons kropp och sociala kön motsvarar personens identitet. 

• Könsbekräftande medicinska behandlingar inkluderar till exempel hormonbehandlingar och kirurgiska behandlingar. 
• Juridiskt könsbekräftande innebär att personens personuppgifter (namn och/eller personbeteckning) ändras i befolkningsregistret. 
• Socialt könsbekräftande innebär att personen börjar leva ut sin upplevda könsidentitet i sociala relationer och i interaktion med andra människor. 

En detransition innebär att en person efter en könsbekräftande behandling återgår till att identifiera sig med det kön som personen blev tilldelad vid födseln. 

En liten andel av personerna som genomgått en könsbekräftande behandling detransitioneras. Detransitionen kan innebära medicinska, sociala eller juridiska förändringar.  

En detransition kan vara förknippad med:  

• upplevelsen av en förändrad identitet 
• upplevelsen att könskorrigeringen var ett felaktigt val 
• brist på stöd 
• konfrontation av transfobi 

Med minoritetsstress avses en extra belastning som orsakas av upplevelser av diskriminering eller rädsla. Varje form av stress ökar risken för psykisk eller fysisk sjukdom. Ett långvarigt tillstånd av stress kan utsätta den unga för bland annat depressions- och ångestsymtom. 

Alla som hör till en minoritet upplever inte minoritetsstress. 

Med internaliserad självdiskriminering avses en situation där samhällets hetero- och könsnormativa samt till och med fientliga budskap blir en del av den egna identiteten och påverkar relationen till sig själv.  

Då kan relationen till sig själv och sin identitet bli negativ. I så fall börjar personen förhålla sig negativt till sig själv, till exempel kritisera, avsky eller till och med hata sig själv.