Egenvårdsprogram

Den starka känslan försätter hjärnan i ett kristillstånd

De mentala funktioner som används på övervåningen, dvs. i hjärnans normala tillstånd, är till exempel eftertanke, resonemang, vägning av orsaksrelationer, ansvarskänsla, empati och moral.

Nedervåningen är hjärnans krisläge. Hjärnan övergår till nedervåningstillstånd till följd av starka känslor som raseri, chock, panik eller skräck. Det kan till exempel utlösas av en irriterande person eller situation.

På nedervåningen fokuserar man bara på nuet. Tillståndet varar så länge som man har den starka känslan.

Att lugna ner sig hjälper

Under ett starkt känslomässigt tillstånd, dvs. när hjärnan är på nedervåningen, är det svårt att till exempel resonera och ha hjälp av sitt minne. För att fungera normalt måste man först gå tillbaka till övervåningen.

Genom att lugna ner sig från den kraftiga ilskan kommer man tillbaka till övervåningen.

På nedervåningen kopplas eftertanken bort

På nedervåningen kopplas eftertanken bort. Självkontroll och empati fungerar inte normalt. Beslut, löften och resonemang kan raderas ur tankarna. Man kan tappa kontrollen helt och kan vara redo att utföra de mest extrema handlingar.

Det är individuellt hur starka reaktionerna är och de beror bland annat på ens temperament och hur starka ens inre resurser är.

När man är på nedervåningen inser man vanligtvis inte vilket tillstånd man är i. Man inser först efteråt att man varit oeftertänksam och kan bittert ångra sina handlingar. När man förstår situationen eller det som hände är man redan tillbaka på övervåningen.

På nedervåningen lär man sig ingenting

Det är viktigt att upptäcka risken för att försättas i nedervåningstillstånd och identifiera de utlösande faktorerna. Om man tillåter det gå så långt att man försätts i nedervåningstillstånd, dvs. man tappar besinningen eller får panik, är det svårt att komma tillbaka till det normala tillståndet igen och lugna ner sig.

Det kan ta mycket lång tid att ta sig tillbaka till övervåningen från nedervåningen. Däremot är det lätt att rasa ner igen. Man kan fortfarande glida tillbaka till nedervåningen även när man försöker lugna ner sig eller man tror att man redan är lugn.

Man lär sig ingenting på nedervåningen och har sällan nytta av den. Alla bör försöka undvika att man själv eller andra försätts i nedervåningstillstånd. Det är bättre att handskas med saker och situationer när alla är lugna och hjärnans fungerar så brett och flexibelt som möjligt.