Skip to main content

Egenvårdsprogram

Vad orsakar ångest?

Det finns inte en enskild orsak till ångest hos barn. Vissa av oss är känsliga för känslor och upplever dem starkt. Livserfarenheter och modellinlärning påverkar också.

Ärftliga faktorer 

Ångestkänslighet kan vara delvis ärftlig. Ofta har ett ångestkänsligt barn också ångestkänsliga släktingar. Ångest ärvs inte som sådan, men de egenskaper som utsätter för ångest kan vara medfödda. 

Ärftliga egenskaper inkluderar till exempel 

  • hur snabbt känslor och kroppsliga reaktioner uppkommer 
  • allmän känslomässig känslighet. 

Sådan känslighet är också en tillgång. 

Modellinlärning  

Barn följer naturligt sina närståendes reaktioner i olika situationer. Detta är viktigt för att barnet ska lära sig att klara sig i världen och i livet. 

Barn som är känsliga för ångest märker även naturligt diskreta tecken från sin omgivning. De kan tolka dem som att de till exempel betyder att något är farligt eller oroande. Således kan de utveckla en världsbild som betonar hot.  

Erfarenheter  

Livserfarenheter kan påverka en ångestkänslig person annorlunda än andra. Utmaningar och att övervinna dem kan ge känslan av att lyckas och man lär sig metoder för att klara sig.  

Å andra sidan kan barnet lära sig att hen inte klarar sig själv. Barnet kan också väcka hos vuxna en önskan att skydda barnet och göra saker för hen. Det kan öka barnets tro på att hen inte kan klara sig på egen hand. 

Hur uppkommer rädsla och ångest? 

Ångest eller rädsla kan väckas av nästan vad som helst. Det kan till exempel vara 

  • någon sak, som ett djur 
  • en situation eller aktivitet, till exempel att uppträda eller åka flygplan 
  • en fysisk känsla, såsom snabb puls 
  • en tanke eller föreställning om en tidigare eller framtida händelse. 

Tråkiga upplevelser 

Barnet kan ha obehagliga upplevelser som är förknippade med en sak eller situation. Barnet kan till exempel ha sett att någon annan har råkat illa ut i samband med saken eller situationen i fråga. Det kan också hända att barnet har känt att någon har reagerat ängsligt eller med ångest på saken.  

Saker, berättelser och nyheter som andra berättat 

Ibland kan ett barn ha fått information som färgats av rädsla om något. Hen kan också i sitt huvud ha kopplat något hotfullt till en sak eller situation. På så sätt kopplas något som tidigare varit neutralt till reaktioner av rädsla och ångest.  

Rädslan kan också riktas mot andra faktorer som hänför sig till saken eller situationen i fråga. 

Observera

Barnet kanske inte kan berätta om en upplevelse som har gett upphov till eller intensifierat rädslan. Det är dock viktigt att förmedla intresse och medkänsla till barnet. 

En förälder kan försöka komma ihåg om de själva någonsin har upplevt ångest eller varit rädda för något, och försöka komma ihåg hur det kändes. Även om föremålet för rädslan varit något annat, hjälper detta ofta föräldern att leva sig in i barnets upplevelse.