Egenvårdsprogram

Barnets närstående utvecklar tidigt uppfattningar om barnets förmågor och färdigheter. Vuxna försöker ofta naturligt forma sina förväntningar och handlingar på ett sätt som motsvarar barnets behov. Det är viktigt för barnets säkra tillväxt och utveckling. 

Men barnets och närståendes uppfattningar kan också styra dem att agera på sätt som gradvis förstärker barnets ångest och rädslor.  

1. Att fokusera på hot 

När man har ångest överskattar man hur troligt det är att 

• saker går fel 
• något dåligt händer. 

Samtidigt underskattar man ofta den egna förmågan att hantera situationen. Uppmärksamheten riktas mot tecken på hot, vilket förstärker tron på att något hemskt kommer att hända. 

Signaler från kroppen förstärker också dessa övertygelser. Hjärtat slår, det kniper i magen och man känner sig osäker. Olika tankar och känningar går runt i cirklar. 

2. Undvikande  

Eftersom ångestens funktion är att skydda mot fara, orsakar den en önskan att undvika situationer om skapar ångest. I verkliga farliga situationer hjälper denna undvikande reaktion att överleva och vara säker. 

Ångest kan också upplevas i situationer som inte är farliga. Då kan undvikandet göra mer skada än nytta.  

Om barnet inte utsätts för ofarliga situationer som hen upplever som skrämmande, kommer hen inte att få erfarenhet av att hantera dem. Barnet får inte uppleva att det inte finns något på riktigt skrämmande i situationen. 

3. Säkerhetsbeteende  

Barnen kan själva ta till sig verksamhetsmodeller som hen använder för att se till att allt går smidigt. Säkerhetsbeteende omfattar till exempel att 

• försäkra sig om och kontrollera saker flera gånger 
• tala endast i meningar som hen övat in på förhand 
• bära med sig ett föremål som ger trygghet  
• gå in i en situation bara med någon annan 

Säkerhetsbeteende gör det möjligt att vara i situationen. Det får också barnet att tillfälligt känna sig bättre.  

Ett barn kan dock utveckla en tro på att hen inte skulle klara sig utan dessa säkerhetsåtgärder. Då börjar beteendet upprätthålla upplevelsen av att situationen är hotande.  

4. Andras förhållningssätt  

Barn lär sig om sig själva och världen genom att följa andra människor och deras reaktioner. Barn är särskilt bra på att observera ledtrådar om huruvida något är farligt eller säkert.  

Ibland kommunicerar andra ofrivilligt i ord eller gester att de inte litar på att barnet klarar sig. Detta kan undergräva barnets eget förtroende för att hen klarar sig eller göra situationen mer skrämmande. 

Hur andra människor reagerar på ett barns symtom är relevant. Detta bör beaktas när man börjar plocka isär de onda cirklarna som är förknippade med ångesten. Som förälder spelar du en mycket viktig roll för att stärka ditt barns självförtroende. 

5. Oro  

Ångestkänsliga barn oroar sig ofta för många saker. Oron kan riktas till en specifik situation. Barnet kan också oroa sig till exempel för sina närståendes hälsa eller världssituationen. 

Ett barns uppfattningar om vad som kan gå fel kan få dem att undvika situationer eller göra det svårt för hen att agera i dem.  

I efterhand kan barnet oroa sig för saker som hen ännu är osäker på eller där hen kände att hen inte lyckades. Som ett resultat av detta kan barnet felaktigt tro att situationerna gått sämre än de faktiskt gjorde. Det undergräver självförtroendet ytterligare. 

6. Negativt inre tal 

Med inre tal menas ett slags automatiskt tänkande. Man kanske inte är medveten om det själv. Alla förklarar saker för sig själva i huvudet, även om de inte tänker på det som tal.  

I ångestframkallande situationer kan barnet fastna i negativt inre tal. Hen kanske ständigt tänker, till exempel att "jag kommer inte att klara mig" eller "jag kommer att göra bort mig igen." Det kan lamslå förmågan att hantera situationen.  

Detta kan leda till en spiral av negativa upplevelser. Barnets tro på att ångesten hindrar hen från att göra saker stärks.