Egenvårdsprogram
5. Identifiera orostankarna
Tankar och tolkningar föds på ett ögonblick. De känns ofta så uppenbara att de kan vara svåra att upptäcka och identifiera. Barnet kanske inte själv vet vad hen riktigt är orolig för.
Det kan också kännas pinsamt att berätta om sin rädsla. Oron kan också verka så stor att man inte vill säga det. Ibland tar tänkandet formen av bilder snarare än ord.
Vad handlar det egentligen om?
Symtomen och problemen hos barn med olika rädslor kan verka mycket lika på utsidan. Det är viktigt att tillsammans med barnet granska vad rädslan i grunden handlar om.
Följande exempel visar hur det kan finnas många olika orsaker till till synes liknande rädslor.
Kom ihåg
En förälders finkänslighet, situationsmedvetenhet och förmåga att reglera sina egna känslor är centrala. Till exempel, om ditt tonfall antyder att rädsla är löjligt, ökar det inte ditt barns villighet att berätta om sin oro.
- Förhör inte ditt barn med många frågor eller anta att du vet vad ditt barn är rädd för.
- Försök att upprätthålla en nyfiken och öppen inställning till ditt barns tankar, även om grundorsaken till rädslan inte omedelbart utreds.
Övning: Identifiera orostankarna
Mål
Ni lär er att identifiera olika orostankar som barnet har. Ni reder ut vad barnet tänker, känner och gör i situationer som skapar ångest.
Anvisning
Leta tillsammans efter barnets orostankar.
Skriv ner vad barnet tänker, vad hen känner och hur hen agerar i situationer som skapar ångest. Om ni vill kan ni anteckna dem i tabellen som finns i pdf-filen.
När du väljer vilka situationer som ska granskas kan ni använda övningen för kartläggning av situationer som skapar ångest som hjälp.
Visa intresse och försök förstå ditt barns upplevelse.
Du kan söka efter orostankar med hjälp av följande frågor:
- Varför är du orolig?
- Vad är du rädd för?
- Vad (ont) tror du kommer att hända?
- Vad gör dig orolig i den här situationen?
Om de öppna frågorna inte ger resultat kan du hjälpa ditt barn genom att ge exempel, såsom
- Om jag höll en presentation kunde jag vara rädd att andra skulle skratta åt mig. Är du orolig för det?
- Vad tror du, kan din oro har att göra med andra elever? Eller läraren? Eller att äta i skolan? Ett specifikt ämne?
Om barnet inte genast kan berätta vad som skrämmer hen lönar det sig att göra det till en vana att intresserat ställa dessa frågor i situationer där det finns oro.
Exempel
Situation: Barnet ska sova ensam.
Barnets orostanke: Jag får en hjärtattack på natten. Ingen märker det eller kommer till undsättning. Jag dör.
Känslans intensitet (1–10): Ångest 9, Rädsla 9, Panik 9
Vad gör barnet?: Ber mig att vara vid hens sida. Flyttar sin madrass bredvid min säng.
Visa att du förstår
När orostanken har identifierats är det viktigt att uttrycka att du förstår barnet. Förståelse betyder inte att du nödvändigtvis håller med.
- "Inte konstigt att du är rädd för att hålla en presentation när du tror att alla tycker att du är dum."
- "Det är förståeligt att du inte vill gå till affären ensam när du tror att du kommer att gå vilse på vägen och bli kidnappad."
Det är bra att kolla med barnet om du förstod hens oro korrekt.