Egenvårdsprogram

Ett ångestkänsligt barn kan förlita sig mycket på sina föräldrar och andra vuxna. Till exempel kan barnet ständigt fråga om hen är säker, om hen gör rätt eller vad som ska hända till näst.  

Det frestar föräldern att övertyga dem om att det inte finns någon anledning till oro. Förälderns svar kan lugna barnet för en stund. Det är dock vanligt att barnet snart ställer samma fråga på nytt.  

När försäkran fortsätter kan det hända att barnet inte lär sig att lugna sig utan försäkran från föräldern.

Det är ofta svårt för föräldern att tolerera barnets ångest. Även utan att inse själv det kan föräldern försöka lösa situationen för barnet, för att få hen att må bättre.  

Det kan också vara fråga praktiskhet. För att påskynda vardagen är det lättare för föräldern att göra saker för barnet. Barnet kanske är nöjd när hen inte behöver göra svåra saker själv.  

För att utveckla barnets färdigheter och möjligheter till självreglering är det dock viktigt att hen gradvis utmanas att också hantera saker självständigt. 

Föräldern kanske är försiktig själv och vill skydda barnet. Föräldern kan ha bra sätt att skydda barnet från stress eller skadliga upplevelser. Samtidigt kan dessa sätt överbetona hoten i barnets huvud.  

För en förälder som är benägen att överbeskydda är det ofta svårt att tolerera barnets ångest. Föräldern kan till exempel vara mer benägen att låta ett barn låta bli att göra saker på grund av ångesten.  

Om ett barn aldrig behöver möta svåra situationer, kommer hen att gå miste om viktiga erfarenhetsupplevelser. I detta fall kan barnets förtroende för att hen klarar sig själv inte stärkas. 

Om vardagen går trögt och föräldern inte förstår varför det är svårt för barnet att göra vissa saker, kan förälderns tålamod sättas på prov. 

Om en förälder vill lösa problem så snabbt som möjligt kan de samtidigt åsidosätta barnets känslor och tankar utan att själva inse det.  

Ett ångestkänsligt barn kan till exempel tolka en förälders otåliga uppmaning "det är bara som du går" eller förringande "det är inte så svårt, det går nog bra" som stränghet och ett tecken på att föräldern inte förstår hen. 

Det är vanligt att barnets ångest framkallar olika reaktioner hos föräldern beroende på dag eller situation. Till exempel kan en förälders egen trötthet göra att hen inte alltid kan hantera barnets handlingar med samma tålamod. Detta är mänskligt och normalt.  

Men om förälderns förhållningssätt och handlingar är påfallande inkonsekventa eller motsägelsefulla är det svårt för barnet att lära sig att lita på den hjälp som hen kan få av föräldern. 

Om ett barn har fler än en nära vuxen kan deras sätt att agera vara olika och inkonsekventa. Det lönar sig att försöka se till att föräldrarna hittar tillräckligt likartade handlingssätt för utmanande situationer.