Stöd till en elev med selektiv mutism

En bakomliggande orsak till selektiv mutism kan vara rädsla för att prata. Då utlöser situationer där man måste prata en rädsloreaktion.  

Det är viktigt att berätta för ett barn som känner nervositet inför att prata att det finns andra som tycker att det är svårt eller omöjligt att prata i nervösa situationer. Man kan berätta för barnet att det oftast blir lättare att prata i något skede.  

Det hjälper att känna till situationerna och personerna, att öva och att slappna av. Det är viktigt att ge möjlighet att svara med tecken eller gester.  

Hur märks svårigheter med selektiv mutism i skolan? 

Selektiv mutism innebär att det alltid är svårt för barnet att tala med vissa personer i vissa situationer. Det kan också vara fråga om selektiv mutism om det handlar om ett barn eller en ungdom som pratar mycket hemma men väldigt lite i andra situationer.   

Undvikande av situationer med social interaktion 

En elev med selektiv mutism drar sig undan i skolan från situationer där det förväntas att man ska interagera, prata, svara eller läsa högt.  

Eleven kan undvika situationer med social interaktion och ögonkontakt. Hen kan dra sig undan vid lediga situationer, såsom raster. 

Hen har svårt att be om hjälp högt. Hen kan också ha svårt att delta i diskussioner även om hen är intresserad av ämnet. Även om eleven inte klarar av att säga något kan hen skapa kontakt med ögonen eller genom att komma nära. 

Rädslor ökar talängslan 

Ett barn eller en ungdom som inte pratar observerar ofta sin omgivning och lägger märker till många saker. 

Press från omgivningen ökar personens talängslan. Det kan till exempel vara olika typer av rädsla för att bli mobbad, utesluten eller förlöjligad.  

Den vuxna ska vara empatisk och bemöta eleven på ett sätt som ökar hens känsla av trygghet. 

Vad kan läraren göra?  

Skolans uppgift är att tillsammans med eleven och vårdnadshavaren fundera på hur barnet eller ungdomen kan delta i sociala situationer och skolgång även om hen inte pratar för tillfället.  

En trygg atmosfär 

Det är viktigt att skapa en trygg atmosfär i skolan där barnet eller ungdomen kan öva på sina förmåga att prata och vara delaktig. Om det är möjligt kan man erbjuda eleven tid på tu man hand. Då kan man förklara det som ska studeras mer ingående och erbjuda eleven möjlighet att ställa frågor genom att skriva ner dem.  

Man ska prata med barn med selektiv mutism på samma sätt som med andra barn, även om hen inte svarar. Eleven erbjuds alternativa sätt att svara. Hen kan svara till exempel genom att skriva eller rita eller genom att använda färdiga svarsblanketter.  

När man ställer frågor bör man fokusera på att eleven ska kunna svara “ja” eller “nej” till exempel genom att nicka eller skaka på huvudet. Läraren kan berätta för eleven att hen vet att eleven kan prata, men inte pressa hen att göra det. 

Hur man förhåller sig till att eleven talar eller inte talar 

Pressa inte barnet eller ungdomen att prata eller svara. Lägg inte särskild uppmärksamhet på eleven när hen försöker prata eller svara på något annat sätt. Ge samma uppmärksamhet som vanligt. Förhåll dig likadant till en elev med selektiv mutism som till andra barn.  

Hjälpmedel för delaktighet 

Man funderar tillsammans med eleven och vårdnadshavaren på olika hjälpmetoder som kan användas för att svara. Tillsammans kommer man fram till de metoder som eleven tycker om och som passar hen bäst. 

Tillsammans med eleven och vårdnadshavaren ska man också komma överens om hur man kan diskutera frågan i klassen och skolan. Samtidigt funderar man på om det vore bra för eleven att ha en stödelev i skolan.  

Om eleven pratar med vissa elever eller vuxna i skolan skapar man möjlighet till interaktion genom att till exempel planera hur eleverna sitter eller genom att handleda i uppgifter.  

Icke-verbala svar 

Med hjälp av digital utrustning kan man erbjuda hela klassen möjlighet att svara utan att använda rösten. I undervisningen kan man till exempel använda sig av applikationer med flervalsfrågor. 

Det är bra att fundera ut på vilket sätt man kan delta utan att använda sin röst.  

Övningar att göra hemma 

En del elever med selektiv mutism kan prata hemma. Då kan eleven spela in sin röst hemma och skicka en ljudfil till läraren. Man kan använda inspelningar som hjälp för till exempel främmande språk, presentationer och sång.  

Man ska komma överens om den här typen av hjälpmedel med eleven och vårdnadshavaren. Man kan inte kräva det av alla med selektiv mutism.  

Övningar för att utreda selektiv mutism och nervositet i skolan 

Det finns olika metoder för att stötta tal – t.ex. handlingar, gester, bilder och skrift. Vad skulle hända om hela gruppen ibland kommunicerade utan att prata? Hur skulle det gå? Vilka effekter skulle det ha? Vilka icke-verbala koder använder ni er redan av?  

I egenvårdsprogrammet för talängslan har man här lyft fram exempel på övningar som det går att anpassa och använda i skolan. Det går också att sätta sig in i programmets övriga delar tillsammans med eleven samt närstående vuxna och vårdinstansen.  

Övningarna kan användas 

• i förebyggande syfte i grupp 
• som ett stöd för individen inom till exempel elevvården. 

Icke-verbalt kodspråk och hjälpbilder
Man hittar ett tillfälligt sätt för barnet att uttrycka sig på som inte kräver att barnet talar. 

Gör det lättare att svara
Att stegvis underlätta för eleven att svara är också ett känt pedagogiskt knep i undervisning.  

Öva på interaktion med hjälp av rollspel
Rollspel parvis i grupp kan fungera bra bland elever som känner varandra. Genom att dela in klassen i grupper om tre, där två elever spelar varsin roll och en observerar, kan man skapa agens i situationsbunden talängslan. 

När det finns någon i gruppen med selektiv mutism ska man avsätta tid för uppföljning och observation i övningen. Alla behöver inte ha samma roller.  

Öka modet att tala
I och med repetition blir man mer avslappnad och möjligheterna till verbal kommunikation ökar. Stegvis övning kräver att man höjer nivån på ett insiktsfullt sätt. 

Distanskontakt som hjälpmedel
För de flesta minskar talängslan vid distanskontakt. 

Andningen är alltid med
Syftet med andningsövningar är att få kroppen och psyket att varva ner. Det finns många lekfulla sätt man kan använda för att träna på andningsövningar tillsammans med ett barn. 

Vid ångest är kroppen ofta spänd och går på högvarv. Övningar för att få kroppen att varva ner är särskilt användbara för elever som reagerar starkt på saker med känslor eller kroppsligt. 

Bearbeta sin oro

Ofta är det orostankar som ger upphov till ångestkänslor och som gör att en situation känns hotfull. Man kan öva på att upptäcka och observera orostankar tillsammans på olika sätt.

Att möta sina rädslor – exponering
För att utmana rädslor i skolsituationer behöver man samarbeta med en lärare. När man planerar exponering är det bra att prata om vilka vägar framåt man kan testa i just den här situationen.  

Stärk de sociala färdigheterna
Alla som vill utveckla sin sociala kompetens har hjälp av följande tips. Det passar även bra att göra övningarna parvis i gruppen. Genom att byta par får man fler möjligheter att öva på att ta ögonkontakt med flera och på att lyssna.  

Medveten närvaro – mindfulness
Förmågan att vara medvetet närvarande varierar. Den kan också påverkas av ens livssituation och belastning.  

När man går på högvarv studsar tankarna omkring som en pingisboll. Då kan det vara som allra svårast att göra mindfulnessövningar, även om det är det som psyket behöver mest. 

Det kanske inte känns som att man hittar en bra stund för att öva på det i skolvardagen. Men behovet av dessa färdigheter försvinner ändå inte. Därför är det bra att hitta utrymme för att öva i vardagen. Ta samtidigt en paus själv.  

Sätt upp mål
Att sätta upp mål är en konst. Den konsten kräver också att man omvärderar mål och gör om målen. Genom att lära sig en teknik kan man justera målen på ett mer flexibelt sätt.  

Stärk ett modigt beteende
För att motverka nervositet kan man också testa övningar i att stärka ett modigt beteende. 

Tänk om spänningen övergår i panik?
Färdigheter vid kriser hjälper när situationerna ställs på sin spets. Det är möjligt att mildra känslorna så att man kommer tillbaka till ett tillstånd där man kan agera igen.