Egenvårdsprogram

På kort sikt fungerar detta. När undvikandet fortsätter en längre tid blir tröskeln för att tala ännu högre. 

Hur kan en vuxen hjälpa? 

Att stöda och uppmuntra 

Vägen till förändring är ofta krokig. Förälderns uppgift är att medkännande stöda och uppmuntra samt hjälpa till att övervinna hindren.  

Det finns många saker du kan göra för att hjälpa ditt barn att övervinna rädslan för att tala. 

Sådana är till exempel: 

• att visa förståelse 
• att motivera 
• att visa riktningen 
• att uppmuntra 
• att föregå som gott exempel. 

Vad hjälper inte? 

Det hjälper inte barnet att: 

• hen tvingas att bli utsatt för ångest  
• hen erbjuds färdiga lösningar 
• saker görs på hens vägnar 
• man försöker övertyga hen om att det inte finns något att vara rädd för. 

Olika nivåer av mod och ängslan – trafikljusmodellen  

Hur modig eller ängslig barnet känner sig för att tala kan granskas med hjälp av en trafikljusmodell. Trafikljusmodellen kommer också att användas i de kommande övningarna.

Grön  

Grönt ljus beskriver en situation där barnets tal är avslappnat och interaktionen går bra.  

Gul  

Gult ljus beskriver en situation där barnet talar, men tyst och lite.  

Röd  

Rött ljus beskriver en situation utan tal och ljud. Barnets nervositet kan också framkomma som en låsning av hela kroppen.  

Identifiering av situationen 

Ju närmare det är att situationen ändras från gult till rött desto mer minskar barnets tal och övriga kommunikation. 

För att kunna genomföra övningarna på rätt nivå är det viktigt att identifiera situationer med rött ljus. Vid rött hamnar barnet i en fly-, fäkta- eller frysreaktion. Då är talängslan så svår att det vanligtvis inte är möjligt att lära sig något nytt.  

När barnet befinner sig i den röda zonen ska inga direkta exponeringsövningar göras. Då är det viktigast att slappna av och lugna ner sig.  

Att motivera barnet att öva 

För att barnet ska våga öva nya färdigheter och ta emot stöd krävs det att föräldern visar finkänslighet, medkänsla och alltid tar situationen och helheten i beaktande. 

Det är utmanande att samtidigt förstå barnets ångest och stöda samt motivera hen till en förändring. Ert samarbete underlättas dock om barnet känner att du tar hens bekymmer på allvar.  

Kom ihåg att motivationen till förändring ofta varierar. Ibland har ni tillräckligt med krafter för att försöka, och ibland är det svårare.  

När lönar det sig att börja öva? 

Om ditt barns talängslan stör vardagen och utgör ett hinder för att göra ålderstypiska saker är det värt att ingripa. 

Införandet av nya förfaringssätt sker dock inte av sig själv. Det kräver energi och ihållande övning. Fundera på om det finns utrymme för förändring i er vardag just nu. Har ni nu ork att kämpa för resultaten? 

Är jag själv ångestfylld? 

Ibland känner föräldrar igen ångestsymtom även hos sig själva. Då kan det vara fördelaktigt att först fokusera på att lindra den egna ångesten. Då kan du föregå som gott exempel för barnet och visa hur ångest kan hanteras konstruktivt.