Egenvårdsprogram

2. Att diskutera talängslan

Mutismen kan orsaka förvirring både hos föräldern och barnet. Alla har lagt märke till situationen, men ingen vet vad den beror på eller vad som skulle hjälpa. Ibland kommer det som en fullständig överraskning för föräldrarna att barnet inte talar till exempel i daghemmet.

Det är viktigt att vuxna i barnets närhet tar reda på om talängslan och berättar om det för barnet på ett åldersanpassat sätt. Det är viktigt att höra barnets egna tankar om rädslan för att tala. Den vuxne måste dock ta ansvar för både samtalet och att ta fram hjälpmedel för ångesten. 

När man talar öppet och lugnt om rädslan förstärks tilliten mellan barnet och den vuxna. En ökad känsla av trygghet kan hjälpa i sig. För att stöda barnets självkänsla är det viktigt att man också berättar för barnet om hens styrkor. 

Kan jag tala om talängslan med barnet och med andra?

Ofta kan en förälder vara rädd för att situationen förvärras om man talar om det. 

I allmänhet är det ändå ofta nyttigt för barn att man talar om saken direkt och på ett åldersanpassat sätt. 

Lika viktigt är det att människorna i barnets liv får veta om talängslan och hur man kan förhålla sig till det. Barnet behöver deras hjälp för att våga tala.  

Övning a): Diskutera rädslan för att tala

Mål 

Barnet får åldersanpassad information om rädslan för att tala och sätt att lindra den. Samtidigt stärks tilliten mellan barnet och de vuxna i barnets närhet. 

Anvisning 

Det lönar sig att berätta följande för barnet:  

  1. Du har märkt att barnet spänner sig inför att tala i vissa situationer.  
  2. Det finns också många andra barn som är spända och nervösa inför att tala. Alla människor är rädda eller spända för något. Du kan berätta ett exempel från ditt eget liv.  
  3. Du och de andra närstående vet att barnet inte låter bli att tala med avsikt.  
  4. Det går att öva upp modet att tala. De vuxna hjälper till.  
  5. Det är ingen brådska med att öva. Man finner tillsammans de lämpliga sätten och övningarna.  

Som hjälp kan du använda berättelsen nedan eller texten som finns på sidan Hur berättar man om talängslan för ett barn?.

Du kan använda berättelsen nedan som hjälp. Du kan till exempel visa händelseförloppet för barnet med hjälp av mjukisdjur eller handdockor.  

Övning b): Ge information om ämnet till barnets närstående

Mål 

Trycket utifrån från andra för att försöka lösa barnets mutism minskar. Den omgivning som barnet upplever som trygg blir större, varvid det blir lättare för hen att tala. 

Anvisning 

Det är bra att berätta åtminstone följande för de personer som är viktiga i barnets liv:

  1. Barnet låter inte avsiktligt bli att tala. Det handlar inte om att söka uppmärksamhet eller ett trotsigt beteende.  
  2. Eftersom barnets beteende i dessa situationer utgör en reaktion relaterad till ångest som leder till att hen låser sig, så kommer alla former av påtryckning och uppmaningar endast att förvärra situationen.  
  3. Det lönar sig att fokusera på att göra saker tillsammans och skapa en trevlig atmosfär med barnet i stället för att bara samtala.  
  4. I samtal kan det löna sig att undvika att ställa direkta frågor till barnet. Den närstående kan snarare kommentera situationen. Den närstående kan tala som en sportkommentator, dvs. beskriva för barnet vad hen själv ser och vad som händer.  
  5. Man informerar den närstående om hur barnet för tillfället klarar av att kommunicera utanför hemmet. Det kan t.ex. handla om att barnet använder gester. 
Gå till föregående sida 3. Kodspråk och hjälpbilder