Egenvårdsprogram

Talängslan innebär svårigheter att tala då när man borde tala och man är rädd. Ibland är talängslan så stark att det inte går att tala alls. 

Även om man vet att det inte finns något att vara rädd för i situationen kan man inte alltid hindra känningarna i kroppen och ängslan för att tala. 

Alla är oroliga, rädda eller känner ångest ibland. Syftet med ångest och rädsla är att fungera som ett skydd. Ångest och rädsla kan kännas i kroppen. Känningarna hjälper till att observera tecken på fara och att skydda sig.  

Rädslan är lite som en vakthund. Den skäller när den hör ett knakande eller något svischar förbi. Den kan också skälla när en främling kommer närmare och frågar något. 

Vakthundar är alla olika. Vissa är känsligare än andra. Likaså är vissa människor mer rädda än andra.  

Ibland blir rädslan jättestark särskilt när man ska tala. Ibland kan det vara viktigt att skydda sig genom att vara alldeles tyst. Ångest och rädsla kan då kännas som en tryckande känsla på halsen eller som en klump i halsen. Då är det svårt att tala. 

När du spänner dig inför att tala kan det kännas som att: 

•  hjärtat klappar hårt 
•  det är svårt att andas 
•  det klämmer åt på halsen 
• man har en klump i halsen 
•  man skakar. 

Man kan också frysa till och bli helt förstelnad. Det här är alla viktiga saker om du verkligen är i fara. 

Men om det på riktigt inte finns någon fara är det bra att lugna ner dina tankar och din kropp. Då börjar det också bli lättare att tala. 

Det är normalt att vara nervös för att tala. Rädsla och ångest är normala känslor. Många är nervösa för att tala med främlingar eller i situationer där det finns många människor.  

Vissa människor är mer rädda än andra. Det beror på att alla har olika hjärnor.  

Dessutom har skrämmande saker hänt åt vissa människor. Dessa har gjort dem mer rädda. Talängslan kan börja i en situation där man är så rädd att man inte alls kan svara. 

Ett bra sätt att lugna kroppen är att andas mycket djupt. Det berättar för hjärnan att det inte finns någon fara. Du kan också fokusera på hur det känns i fotsulorna. När du känner att du står stadigt på dina egna ben är det lättare för dig att lugna ner dig. Observera situationen i lugn och ro.  

När talängslan är stark behövs mycket tid för att lugna ner sig. När du lugnar ner dig, försvinner den tryckande känslan på halsen så småningom och det går återigen att tala. 

Talängslan lättar när modet att tala ökar. Modet att tala kan ökas genom övning. När du märker att du klarar av en svår situation blir du modigare på att tala. 

Nästa gång kan det redan vara lättare. När du övar en liknande situation många gånger märker du att du inte längre blir spänd och nervös.  

Modet att tala ökar ett litet steg i taget. Övningen kräver både mod och tålamod. 

Var glad över varje gång du vågade tala, även om du var nervös! Du kan till och med tacka dig själv. Du kan också tillsammans med de vuxna fundera ut små trevliga saker som belöning för situationer där blev modigare. På så sätt blir det trevligare att öva.  

Föräldrar, syskon, kompisar och vuxna yrkespersoner kan hjälpa dig att stärka ditt mod att tala. De hjälper dig också att klara av de dagar då det är svårt att hitta modet att tala. Modet kommer tillbaka och förstärks ett litet steg i taget.