Egenvårdsprogram
7. Nervös-modig-mätaren
Mätaren kan vara illustrerad eller numerisk, beroende på barnets preferenser och ålder. Först kan skalan vara "nervös - inte nervös". Vartefter kan olika nivåer läggas till: mycket nervös, ganska nervös, lite nervös, inte alls nervös.
Förutom den illustrerade mätaren kan även fingrarna användas som mätare. Alla tio fingrar betyder största möjliga nervositet eller ångest och ett finger betyder väldigt lite nervositet.
Med ett yngre barn kan det vara lättare att använda ett tumme upp-tecken för att beskriva nervositeten: tummen upp = avslappnad, tummen ner = mycket nervös och tummen upp horisontellt = lite nervös.
Att bedöma hur intensiv ångesten är gör det lättare att planera lämpliga övningar
Barn är oftast bra på att själva bedöma hur svåra olika situationer är. Lita på barnets bedömning.
Övning a): Att göra en Nervös-modig-mätare
Mål
Ni får ett hjälpmedel för att identifiera situationer som ökar talängslan. Det gör det lättare för att sedan kunna genomföra övningarna på en lämplig nivå.
När ni gör upp mätaren tillsammans får ni en mätare som passar precis er och som är trevlig att använda tillsammans. Genom att pyssla tillsammans blir skalans och mätarens innebörd mer bekant för barnet.
Anvisning
Det finns många sätt att göra mätaren. Ni kan till exempel tillsammans söka efter bilder eller mätare på nätet, rita mätaren eller använda foton som beskriver olika situationer från nervös till avslappnad.
Mätaren kan exempelvis illustreras med emojier eller numreras 0–10. På den numrerade mätaren indikerar 0 att det inte finns någon talängslan alls, och 10 indikerar en situation med extrem talängslan.
När ni skapar mätaren kan ni diskutera tillsammans om talängslan och ångest. Föräldern kan berätta i vilka situationer hen känner sig nervös och visa på mätaren hur nervös hen känner sig. Barnet kan berätta om sina egna situationer och visa dem på mätaren.
Hur tas mätaren i bruk?
Situationer där barnet inte talar utlöser en fly-, fäkta- eller frysreaktion. När ett barn får en frysreaktion är det omöjligt att lära sig nya färdigheter. Därför är det bäst att först öva på att använda mätaren i situationer som inte anknyter till att tala.
Det är viktigt att mäta nervositeten både före och efter en situation som väcker ångest. Det händer ofta att nervositeten är starkare i förväg än i själva situationen eller efter den. Att identifiera, mäta och namnge nervositeten ökar känslan av kontroll över den. Det gör det lättare för barnet att i fortsättningen öva på att våga tala.
Videon (2:16) innehåller ett praktiskt exempel på hur man kan mäta sin nervositet.
Övning b): Att ta i bruk mätaren
Mål
Du och ditt barn lär er tillsammans att använda mätaren. Med hjälp av mätaren kan ni hitta situationer som är tillräckligt trygga för att barnet ska kunna öva på att våga tala.
Ni samlar också bevismaterial, som tyder på att tanken om hur mycket ångest en situation medför varierar före och efter situationen. Dessutom hjälper mätaren att illustrera att ångesten ofta lättar genom repetition.
Anvisning
- Ta mätaren i bruk i en situation som innebär en aning nervositet, men inte för mycket.
Öva först på att använda mätaren i en situation som väcker ångest, men som inte är relaterad till talängslan. Lämpliga situationer är t.ex. att simma i kallt vatten eller klättra på en hög klätterställning. Mät ångesten före och efter situationen. Diskutera huruvida situationen medförde så mycket ångest som ni i förväg trodde att det skulle göra.
- Fundera sedan på en talsituation som barnet är nervös inför, men där hen till exempel kan svara med ett ord.
Instruera barnet att visa mängden talängslan på mätaren före och efter situationen. Vanligtvis är poängen eller mängden lägre efter situationen.
- Upprepa mätningen i liknande situationer.
Vanligtvis börjar talängslan sjunka efter upprepningar, även i mätningen som görs före situationen. De tal som angetts före och efter kan skrivas upp som bevismaterial över att situationerna inte var så ångestfyllda som barnet först trodde.
- Leta efter nya situationer där barnet kan öva på att våga tala.
Poängsätt barnets tankar i förväg om hur mycket ångest hen tror att de olika situationerna ger upphov till. Då ni uppskattar ångesten på förhand bibehålls övningarna på lämplig nivå och ni undviker för utmanande situationer.