ARFID - undvikande/restriktiv ätstörning

ARFID skiljer sig från andra ätstörningar genom att det inte finns någon underliggande önskan om att gå ner i vikt eller forma kroppen.

Vad är ARFID?

Namnet ARFID kommer från orden Avoidant Restrictive Food Intake Disorder, dvs. undvikande/restriktiv ätstörning. Det är en ny ätstörningsdiagnos. Att undvika mat och låta bli att äta orsakas av specifika aversiva upplevelser av att äta och/eller rädsla för konsekvenserna av att äta.

Ett otillräckligt och ensidigt ätande leder exempelvis till näringsbrist, tillväxtstörningar, viktnedgång eller betydande svårigheter vid måltider.

ARFID förekommer hos människor i alla åldrar och av alla kön. Det tros vara en ganska vanlig ätstörning. ARFID är vanligare hos personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning såsom autismspektrumtillstånd (ASD) eller ADHD.

Hur identifierar man ARFID?

Vid ARFID undviker man att äta eller äter väldigt restriktivt under en lång tid. Situationerna där man ska äta kan kännas mycket ångestfyllda.

Vid ARFID utgörs symtomen oftast av ett eller flera av följande:

• restriktivt ätande
• rädsla för konsekvenserna av att äta
• låg aptit

Restriktivt ätande

Sensorisk överkänslighet försvårar ätandet. Lukten, smaken, utseendet, temperaturen eller konsistensen på mat eller livsmedel kan kännas mycket motbjudande. Det leder till att man undviker mat och äter mycket selektivt. Man kan känna att man inte kan äta något annat än viss mat som man är bekant med. 

Allt restriktivt ätande är inte ARFID. Att i viss mån välja vad man vill äta är normalt. Framför allt små barn brukar vara misstänksamma mot nya livsmedel och smaker. Kosten utökas ofta naturligt i takt med att barnet provsmakar mer mat.

Det är också vanligt att vuxna inte vill äta viss mat eller vissa livsmedel.

Om selektiviteten klart börjar begränsa näringsintaget kan det handla om ARFID.

Rädsla för konsekvenserna av att äta

Mat kan ha förknippats med skrämmande upplevelser, som kräkning, kväljning eller allergiska reaktioner. Rädslan för obehagliga konsekvenser, såsom att kräkas eller kvävas av mat, kan leda till att man undviker att äta.

Personer som följer en strikt specialkost kan ha en oproportionerlig rädsla för att av misstag äta mat som är olämplig för dem.

Rädslan för konsekvenserna av att äta leder till att man undviker att äta och till säkerhetsbeteenden, såsom överdrivet tuggande av maten eller överdriven granskning av näringsinnehållet.

Låg aptit

Vid ARFID kan ätandet också begränsas på grund av ett bristande intresse för att äta, låg eller ingen aptit eller brist på hungerkänsla. Man kan exempelvis äta väldigt små portioner, äta väldigt sällan eller för få måltider, eller känna att man helt enkelt inte är hungrig.

Mättnadskänslan kan uppstå redan efter en mycket liten mängd mat och kännas obehaglig. Det är också vanligt att man inte känner något välbefinnande eller njuter av att äta.

Vilka följder kan ARFID ha?

Att undvika mat och låta bli att äta leder till att

• maten inte är tillräckligt varierad och mängden är för liten, vilket leder till att energi- och näringsintaget är bristfälligt och man kan gå ner i vikt.
• hos barn i tillväxtåldern kan undernäring leda till hämmad tillväxt eller långsammare åldersrelaterad utveckling.
• sociala situationer där man ska äta orsakar stress och ångest. Detta orsakar betydande olägenheter i sociala situationer, såsom i skolan, arbetslivet och på fester.

Hur utvecklas ARFID?

De exakta mekanismerna för hur ARFID uppstår är inte kända. Symtomen orsakas sannolikt delvis av en genetisk sårbarhet.

En medfödd sensorisk överkänslighet, aptitbrist eller starka negativa upplevelser i samband med måltider kan leda till negativa känslor och tankar angående ätande. De kan leda till att man begränsar maten och undviker att äta.

När detta pågår under en längre tid förstärks rädslan eller ångesten för att äta eller dess konsekvenser. Detta i sin tur leder till fler och fler matbegränsningar, vilket gör att man äter ännu mer ensidigt. Den minskade exponeringen för nya livsmedel gör att man undviker mat i ännu högre grad.

När man drastiskt begränsar maten och undviker att äta leder det så småningom till ett försämrat näringstillstånd och brist på vissa näringsämnen.

Den onda cirkeln av restriktivt ätande

När det endast finns få livsmedel som upplevs som goda och säkra så blir sinnena ännu känsligare och man reagerar ännu starkare. Det kan även börja kännas tråkigt att bara äta samma mat, vilket även det kan leda till att man äter mindre.

I takt med att kosten blir snävare blir det ännu stressigare att äta med familj och vänner samt exempelvis i skolan. På grund av ARFID-symtomen börjar man undvika sociala situationer som involverar ätande. Detta kan leda till betydande psykisk och social påfrestning.

Hur behandlas ARFID?

Vid behandling av ARFID är det viktigt att ta hänsyn till eventuella sjukdomar samt de individuella orsakerna bakom symtomen.

Centralt i behandlingen är

• att öka kunskapen om ARFID och faktorerna bakom symtomen
• att stödja ett tillräckligt energi- och näringsintag
• att utöka kosten
• att minska olägenheterna som uppstår under gemensamma måltider
• att erbjuda stöd till patienten och dennes närstående

Man kan även erbjuda familjebaserad ätstörningsbehandling (FBT) eller kognitiv beteendeterapi (KBT).

Att korrigera näringstillståndet

Först och främst är det viktigt att försöka trygga ett tillräckligt energiintag. Det gör man genom att äta tillräckligt med livsmedel som man är bekant med och upplever som säkra.

Efter detta strävar man efter att utöka och bredda kosten så att intaget av näringsämnen är tillräckligt mångsidigt. Utökningen av kosten sker gradvis, till exempel med hjälp av olika exponeringsövningar.

En näringsterapeut kan bedöma ifall kosten är tillräcklig samt varierad och fundera på lösningar tillsammans med personen med symtom och/eller familjen/närstående för att säkerställa att lösningarna är tillräckliga.

Kosttillskott och näringsdrycker och -pulver samt i vissa fall sondnäring kan behövas för att säkerställa ett tillräckligt näringsintag.

Att minska de negativa sociala konsekvenserna

Att förstå symtomen och bakgrunden till dem kan hjälpa både den som har symtom och hens närstående.

Målet är att minska på den ångest och stress som uppstår av att äta i sociala situationer. Man kan till exempel utarbeta en handlingsplan för gemensamma måltidereller äta livsmedel som man är bekant med och upplever som säkra.

Att be om professionell hjälp

Behandlingen av ARFID kräver ofta mångprofessionellt stöd utav yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Tveka inte att söka hjälp ifall ditt ätande är så begränsat att det försämrar din livskvalitet eller familjens välbefinnande.

Du hittar mer information om hur du söker hjälp i delen om mentalvårdstjänster.

Vad kan jag göra själv?

Du kan lära dig att äta mindre begränsat och utöka din kost.

Inhämta information och fundera på din situation

Det är viktigt att fundera på vad som ligger bakom det begränsade ätandet och vad som upprätthåller symtomen. En ökad förståelse kan göra det lättare att hitta sätt att hantera vardagliga situationer samt olika känslor och upplevelser.

Ändra på dina matvanor och våga smaka på något nytt

Fundera på hurdana förändringar du skulle kunna göra i dina matvanor samt på vilka sätt du kunde utmana dina matrelaterade rädslor.

Ifall det är ett barn som har symtom kan man fundera på hur man kunde uppmuntra barnet att våga prova på ett nytt livsmedel eller en ny smak.

Det nya livsmedlet kan utforskas på många olika sätt före det äts, såsom att ha det på sin tallrik, se på, röra vid, lukta och smaka på det. Steget från att titta till att smaka kräver ofta att man bekantar sig med maten flera gånger.

När man lär sig att äta nya livsmedel är det viktigt att komma ihåg att

• man inte får bli tvingad att äta
• man inte behöver inte tycka om all mat
• man inte behöver lära sig att äta all mat

Att börja äta mer mångsidigt kräver ofta mod, långsiktighet och uthållighet. Det är därför viktigt att fundera på hurdant stöd man behöver och hur man kan få stöd för att kunna börja öva.

Ett egenvårdsprogram för arbete på egen hand

Du kan bekanta dig med Psykportens egenvårdsprogram, som kan genomföras antingen på egen hand eller tillsammans med en närstående eller en yrkesperson.

Övningar som är lämpliga för barn med ARFID-symtom finns i egenvårdsprogrammet för barn som har problem med ätandet.

Du kan även finna användbara verktyg i egenvårdsprogrammen för ångest.

Stöd av andra

Man kan få mycket krafter utav kamratstöd, dvs. andra som befinner sig i en liknande situation. Ätstörningsförbundet och dess lokala medlemsföreningar erbjuder information om problem med ätande samt kamratstöd och aktiviteter, både för personer med problem och för deras närstående. 

Ta hand om dig själv

Det kan vara lättare att ändra på sina matvanor samt kost ifall vardagen i övrigt löper smidigt och man upplever psykiskt välbefinnande. När man känner att man mår bra är det lättare att utmana sig själv att lära sig nya färdigheter.

Meningsfulla vardagsrutiner, motion, sociala kontakter och en regelbunden dygnsrytm främjar välbefinnandet. Fler tips på vad du kan göra själv hittar du här:

Nyttiga länkar