Hur hjälper man ett barn med en självdestruktiv anhörig?
På den här sidan hittar du
- information om hur en anhörigs eller närståendes självdestruktivitet påverkar barnet
- information om hur man söker hjälp
- råd för att prata med barnet.
Självdestruktivitet hos en anhörig påverkar barnet
När ett barn har en familjemedlem eller kompis som är självdestruktiv så känner hen ofta stark oro, rädsla, sorg och förvirring. Hen kan också vara arg, besviken eller nyfiken. Vetskapen om att en skolkamrat eller någon bekant på sociala medier har självdestruktiva tankar eller begår självdestruktiva handlingar kan även väcka många slags känslor hos barnet.
Till dig som är barn eller ungdom: Är du orolig för att någon anhörig är självdestruktiv?
I skolan kan du be om stöd och råd via
- hälsovårdaren
- kuratorn
- psykologen.
Om du vill ha råd anonymt kan du kontakta
- Sekasin-chatten
- Kristelefonen på svenska (telefonjour vissa tider, kolla länken nedan): 09 2525 0112
- Kristelefonen på finska (telefonjour dygnet runt): 09 2525 0111.
Du kan också dela den här sidan med en vuxen som du skulle vilja prata om din oro med.
Vad ska barnet få veta?
Att en anhörig är självdestruktiv betyder inte att barnet inte är älskat och viktigt
Ifall en förälder är självdestruktiv kan det lätt leda till att barnet tänker att hen inte är viktig för föräldern. Det är viktigt för barnet att få veta att föräldern som är självdestruktiv älskar hen precis lika mycket som föräldern som mår bra. När en förälder är i ett självdestruktivt tillstånd är det bara svårare för hen att ta hänsyn till barnets behov och förstå hur viktig hen själv är för barnet.
Det är aldrig barnets fel att en anhörig är självdestruktiv
Det är viktigt att föra fram att barnet inte har orsakat en anhörigs självdestruktivitet - oavsett hur mycket hen har krånglat, gjort dumheter eller väckt oro.
Barnet får leka, skratta, umgås med kompisar och leva sitt liv
Barnet behöver inte känna skuld för att hen emellanåt kan vara bekymmerslös och fokusera på sina egna saker, trots att familjen upplever oro och ängslan.
Berätta att det går att få hjälp för självdestruktivitet
Barnets oro lättar ofta av att veta att den anhöriga får hjälp. Det är också viktigt att berätta för barnet att man kan bli frisk från självdestruktivitet.
Skapa trygghet för barnet
Barnet är i stort behov av att känna sig trygg ifall en anhörig pratar om att skada sig själv, agerar självdestruktivt eller begår självmord (suicid).
Vardagliga saker som ger trygghet:
- Att de personer som är viktiga för barnet är närvarande.
- Att man håller fast vid välbekanta rutiner, hobbyer, platser och saker.
- Att man uppfyller och säkerställer barnets grundläggande behov av skydd, mat, sömn och närhet samt lek eller skola.
Du som är vuxen – sök hjälp
När man som vuxen tycker att situationen är sorglig eller skrämmande så kan det vara svårt att erbjuda barnet trygghet och stöd. Då behöver man själv stöd för att kunna stötta barnet.
Tröskeln för att söka hjälp kan vara hög, både hos den självdestruktiva och hos anhöriga. Det är ändå bra att be om hjälp. Man behöver inte klara av allt själv. Man kan få stöd via professionell personal eller kamratstöd, dvs. andra som varit med om liknande saker.
Var och när kan man söka hjälp?
- Information, kamratstöd och rådgivning gällande hur man bemöter barn erbjuds till exempel av kamratstödsorganisationen Anhörigas stöd för mentalvården (FinFami).
- Sorgbandet rf (Surunauha) erbjuder kamratstöd och information till efterlevande vars närstående har begått självmord.
- Även hälso- och sjukvårdspersonal kan informera om hur man kan stöda och bemöta barn som påverkas av en anhörigs självdestruktivitet.
Prata med barnet
Ibland försöker man helt och hållet hemlighålla en närståendes självskadebeteende från barnet, även trots att händelsen har påverkat deras vardag. Man kan försöka låtsas som att ingenting har hänt, eller ljuga om vad som har hänt. Syftet med hemlighållandet är ofta ett försök att skydda barnet.
Att inte tala om det hjälper inte
Man kan inte skydda barnet från något som hen redan varit med om genom att inte prata om det.
Barn är bra på att lägga märke till saker och förändringar. De är oftast medvetna om allt centralt som händer runt omkring dem. Om man inte berättar ärligt för barnet om den sorg eller oro som har drabbat familjen, så fyller hen ofta i luckorna själv med hjälp av fantasin.
Intressera dig för hur barnet mår
En självdestruktiv kris i familjen kan påverka barnet på många olika sätt. Barnet kan bli apatiskt, dra sig undan eller till exempel regrediera och inte längre klara av saker som hen redan har lärt sig. Ibland kan barnet själv reagera med självdestruktiva tankar eller till och med handlingar.
Man ska följa upp hur barnet mår. Ifall det är frågan om ett äldre barn kan man fråga hen rakt hur hen mår.
Om du märker förändringar hos barnet som oroar dig ska du be om hjälp via till exempel familjerådgivningen, skolan eller barnskyddet.
Kom ihåg
Om en anhörigs självdestruktivitet påverkar barnets liv på något sätt ska man inte försöka sopa det under mattan. Det bästa sättet att skydda barnet från de negativa följderna är att prata om saken öppet på en åldersenlig nivå.
Hur pratar jag med barnet om en anhörigs självdestruktivitet?
När man pratar med ett barn är det viktigt att försöka förstå barnets perspektiv och att prata om det som hänt ur barnets synvinkel.
Samtalet kan beroende på situation påbörjas av personen som är självdestruktiv, en annan familjemedlem eller någon annan person som står nära barnet och familjen.
Behovet av att samtala samt färdigheterna för att samtala om saken är olika beroende på om barnet är litet, i lågstadieålder eller ungdom. Oavsett ålder behöver barnet stöd. Det är viktigt för barnet att veta att den vuxna är intresserad av att hen mår bra även mitt i krisen.
Tips på hur vuxna kan prata med barn
Kom ihåg
När den vuxna själv får hjälp så kan hen bättre stöda barnet vilket oftast lättar barnets oro.
Egenvårdsprogram som stöd
Om ditt barn har symtom på grund av situationen kan till exempel egenvårdsprogrammet för barn med ångest vara till hjälp. Du kan också kolla in egenvårdsprogrammet för samspel mellan barn och föräldrar.
Hur kan Psykporten.fi hjälpa?
Egenvårdsprogram
Om du är orolig över ditt barns symtom eller din egen psykiska hälsa kan egenvårdsprogrammen hjälpa dig att få er familj att må bättre. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar. Kolla in egenvårdsprogrammen för:
Symtomtest
Det finns symtomtest för att bedöma psykiska problem hos unga och vuxna. Om du är orolig för ditt eget välbefinnande kan du med hjälp av symtomtesten bedöma hur allvarliga dina symtom är. Utgående från svaren får du tips på vad du kan göra för att underlätta situationen.
Nätterapier
För personer som är 16 år eller äldre finns terapi tillgänglig via smartenhet för flera olika tillstånd. Nätterapi går ut på att man gör olika uppgifter på egen hand. En nätterapeut ger respons på de uppgifter som du gör och svarar på dina frågor. Nätterapeuten har specialiserat sig på den typen av symtom som du har. Du behöver en läkarremiss för nätterapi.
