Psykos och sociala relationer

Den här sidan har fått ett märke för lättläst text, vilket är ett intyg på att texten är lättläst.

Skamkänslor

Att ha en psykossjukdom kan orsaka känslor av skam. Man kan även känna sig annorlunda, misslyckad eller sämre än andra.

Psykossjukdomar är även förknippade med många missuppfattningar och onödiga fördomar.

Att insjukna i psykos är aldrig individens eget fel och det finns ingen anledning att skämmas för det. En psykossjukdom gör inte personen annorlunda eller sämre än andra.

Att acceptera sig själv och sin sjukdom stöder återhämtningen och välbefinnandet. En psykossjukdom hindrar inte en från att leva ett bra liv i enlighet med sina värderingar.

Att dra sig undan sociala relationer

Att dra sig undan sociala relationer och isolera sig kan vara ett förhandssymtom på psykos (del av prodromalfasen). I den akuta fasen av psykos kan kontakten med andra avbrytas till och med helt.

Rädslorna, vanföreställningarna och de övriga symtomen kan vara så allvarliga att den sociala isoleringen får en att känna sig tryggare. Det kan även vara svårt att vistas i andras sällskap om man hör många störande röster eller har misstänksamma tankar.

Även under återhämtningsfasen efter en psykos kan många uppleva att det är svårt med sociala relationer. Det kan vara svårt att återvända till sociala situationer och umgås om man varit borta från dem ett tag.

Långtidssymtomen, dvs. vissa lindriga symtom som kvarstår, kan göra de sociala situationerna besvärliga. Man kan dock lära sig att leva med symtomen.

Att återuppta sina sociala relationer

Det går att vänja sig vid sociala situationer i lugn och ro, även om det verkar svårt. Efteråt märker man ofta att det gick alldeles bra och att det lönade sig att träffa andra.

Det kan vara lättare att börja med att träffa bekanta personer, till exempel familjemedlemmar eller vänner. Sedan kan man gå vidare till andra sociala situationer i egen takt.

Man kan träffa nya människor till exempel genom att delta i en grupp. Man kan till exempel börja med att följa med gruppen vid sidan om tills man blir van.

Man får så småningom mera mod och självförtroende. Då kan man vara sig själv med andra och även ta hänsyn till andras behov.