Kamratstöd för självskadebeteende på ett säkert sätt

Trots att det är värdefullt med kamratstöd så kan personer som befinner sig i en liknande situation inte ta ansvar för andras återhämtning eller för att någon annan håller sig vid liv.

Ett alltför tungt ansvar utgör en risk för kamratstödjarnas egen psykiska hälsa. Uppmuntra personen att söka hjälp, och sök alltid hjälp själv om det finns en akut risk för självmord.

Som kamratstödjare kan du också be om råd och hjälp själv från Mieli rf:s kristelefon, tfn 09 2525 0112.

Om du själv är barn eller ung ska du berätta för en trygg vuxen – vem som helst – om det är så att du eller din kompis är självdestruktiv. Bär inte på den hemligheten själv!

Självdestruktivitet väcker många slags känslor hos olika personer. Man kan till exempel bli rädd, arg eller fascinerad.

När man är ung eller genomgår kriser i livet bearbetar man ofta sin relation till döden och självmord. Då kan det hända att man har mycket starka åsikter om ämnet.

Det kan vara skadligt både med en ton som förhärligar självskadebeteende och en ton som fördömer det. I sällskap av personer som befinner sig i en liknande situation bör man undvika ställningstaganden där självmord förenklas, exempelvis genom att förhärliga det som något modigt eller genom att döma det som en feg handling.

Om man får höra detaljerade beskrivningar av självdestruktiva handlingar eller planer kan risken att begå en självdestruktiv handling öka.

Berätta att du mår dåligt och har självdestruktiva tankar för personer som du litar på. Undvik att i detalj beskriva självdestruktiva handlingar i sällskap av andra som befinner sig i en liknande situation. Skydda även dig själv från andras detaljerade beskrivningar, både i medier och på övriga ställen.

Självdestruktivitet är kopplat till många mycket svåra och motstridiga känslor.

En självdestruktiv person kan ibland känna att andra är skyldiga att lindra det outhärdliga tillståndet som hen är i genom att svara på hens önskemål. Det är förståeligt. 

Man kan ändå inte ålägga, tvinga eller pressa en annan person att göra på ett visst sätt genom att hota med självdestruktiva handlingar. Alla har rätt att sätta gränser för vilket stöd de kan erbjuda.

Vuxna har en skyldighet att hjälpa barn och unga som beter sig självdestruktivt. En vuxen person behöver dock inte – och bör inte – vara ensam i sin stödroll, utan ska förlita sig på professionell hjälp och stöd från organisationer.

Ibland kan en självdestruktiv person oroa sig för att belasta professionell personal. Hen kan vara tveksam till att prata öppet om det, eftersom hen inte vill skapa oro. Professionell personal har dock en annan roll än en kamratstödjare. Man behöver inte vara orolig för att belasta en yrkesperson.

Yrkespersoner har en utbildning och får stöd för att möta och hantera självskadebeteende. För dem kan du berätta även detaljerat om dina självdestruktiva handlingar eller planer. Du skadar inte yrkespersoner på det sättet, utan hjälper tvärtom dem att hjälpa dig.