Stöd till en elev i puberteten

Det sker också betydande förändringar i den ungas hjärna. Hjärnans neurala nätverk organiserar sig på nytt i ungdomen. Den unga lär sig många nya färdigheter. Hjärnan specialiserar sig på att använda de nervcellsförbindelser som används aktivt.  

De viktigaste strukturella förändringarna som påverkar beteendet är relaterade till prefrontala cortex. Den reglerar känslolivet och de funktioner i psyket som utför och planerar, det vill säga exekutiva funktioner.  

Dessa områden mognar fram till 25 års ålder. Deras utveckling pågår alltså fortfarande under lång tid hos en ung person. Däremot utvecklas de delar av hjärnan som bearbetar känslomässig information snabbare.    

Eftersom hjärnans delar utvecklas i olika takt är den ungas sociala färdigheter ojämna. Enkelt uttryckt kan man säga att ”gasfoten” i den ungas hjärna fungerar och ”bromsfoten” fortfarande utvecklas. Det gör det i sin tur svårare för den unga att använda sitt omdöme i känslomässiga situationer.  

Centrala utvecklingsuppgifter under ungdomen är  

• Att anpassa sig till fysiologiska förändringar: att vänja sig vid och anpassa sig till en ny kroppsbild  
• Att bli självständig: att frigöra sig från sina föräldrar och skapa en ny typ av relation med dem  
• Att rikta sig till och stödja sig mot kamrater i samma ålder  
• Att strukturera sin sexuella och sociala identitet  

Förändringar under puberteten  

Informationspaketet beskriver de vanliga förändringarna i en ung persons sätt att tänka, känsloliv och beteende som sker under puberteten. 

• Informationspaket om puberteten

Förändringar i beteende och koncentrationssvårigheter under puberteten orsakar ofta problem i skolan. Konflikter med vuxna i skolan försvårar studierna och minskar motivationen. Inlärningen saktar ner eller hindras.  

Skolans inlärningsmiljö kan också stödja utvecklingen av en känslomässig balans och förmågan att reglera sina känslor. I sådana situationer är det viktigt att den vuxna stöttar den unga, visar omtanke och sätter gränser för turbulensen.  

Lärare för unga i puberteten har också nytta av varandras stöd. När turbulensen och arbetshumöret svänger är det bra att se till att det finns stöd och tillit mellan de vuxna.   

När övning på sociala färdigheter och på förhand överenskomna handlingsmodeller utgör en del av skolvardagen under hela grundskolan vet man hur man ska agera i konflikt- och mobbningssituationer. Då orsakar ojämnheter i utvecklingen inte någon orimlig belastning för gemenskapen. Man kan lära sig av dem och minimera de oönskade effekterna av dem.  

Under puberteten framhävs det sociala beslutsfattandet. Jämnårigas åsikter påverkar den ungas beslutsfattande. Man kan strunta i de vuxnas åsikter och instruktioner. 

När en ung människa formar en social identitet balanserar hen mellan behovet av att tillhöra en grupp och individualitet.  

Svartvitt tänkande är en del av en ung människas normala utveckling. En person i puberteten kan mentalt dela upp vuxna i skolan i bra och dåliga. En sådan uppdelning gör det svårt att agera i skolmiljön. I skolan måste man däremot försöka komma överens med alla och upprätthålla en studierutin i alla ämnen.  

Under puberteten kan den unga frigöra sig från sina föräldrar. Då kan en förutsägbar och tydlig lärare vara ett bra stöd för både den unga och föräldrarna. Det kan vara en lättnad för föräldrarna att höra att den unga agerar ansvarsfullt och upprätthåller kommunikationen i en annan miljö.

Det är inte alltid det syns utåt att en person i puberteten håller på att frigöra sig. Ibland är det kaos i den ungas huvud och tankarna fastnar inombords. Den här fasen blir lättare om det finns pålitliga och förutsägbara vuxna i vardagen.  

Att lära sig och studera i skolan utgör en bra motvikt till den turbulenta fasen under ungdomsåren. Ett väl avgränsat problem tar plats från annan reflektion i tankarna, och läraren kan hjälpa till med att lösa det. 

Inlärning beskrivs sällan som en koncentrationsövning. Man behöver snarare koncentrera sig för att lära sig. Även en tillfällig koncentration på det som lärs ut utvecklar däremot den ungas hjärna. Det kan också lugna tankebanor som annars är kontinuerliga, rastlösa eller slingrande.  

Vid sidan av förändringar i kroppen utvecklas också förmågan att tänka och de exekutiva funktionerna. I den dagliga skolgången syns också avbrott i den exekutiva funktionen. Plötsligt fungerar inte längre de saker som brukade fungera.  

Sociala situationer påverkas också av ett ökat intresse för förändringar hos en själv och ett uppvaknande till vad andra tycker om en själv. Situationer där det är friare att vara är platser för både socialt lärande och konflikter. Sådana är till exempel början på lektioner, raster, måltider och olika övergångar.  

Den känslomässiga turbulens som hör till puberteten gör det svårt att samarbeta. Å andra sidan indikerar de att pubertetens centrala funktion, det vill säga utveckling, är på gång.  

Mitt i en förändring kan det vara jobbigt att arbeta utan en fungerande struktur och lämplig frihet. Också personer i puberteten har nytta av tydliga regler och förutsägbarhet i vardagen.   

Långvariga studier eller uppgifter som kräver ansträngning kan bli svårare under ungdomsåren. Det gäller särskilt inlärning av krävande nya saker.  

Det kan vara svårt att motiveras att göra ett systematiskt och tidskrävande arbete. Nästa dag och nästa vecka kan vara mycket avlägsna saker för en ung person.  

Att svara på den ungas reaktioner 

• Titta mot eller i ögonen om det passar situationen.   
• Ge den unga tid. Lyssna.  
• Sätt er ner. Stressa inte.  
• Nicka eller visa att du lyssnar, till exempel genom att säga ”ja” eller ”precis”.  
• Fråga framför allt om du inte förstod: ”Vad betyder det?”, ”Jag har inte hört talas om det. Kan du berätta mer om det?”, ”Jag skulle vilja förstå...” 
• Du kan upprepa vad den unga sade till exempel så här: ”Jag hörde dig berätta att... ”Förstod jag det rätt?” 
• Försök att hålla dig vuxen när den unga utmanar dig. En lugn närvaro och att lyssna kan hjälpa den unga och få hen att känna sig mer balanserad. 
• Utveckla dina egna självreglerings- och känslomässiga färdigheter. De hjälper dig att hålla dig saklig och lugn.  
• Förfasa dig inte, förebrå inte, anklaga inte, ge inte råd, förklara inte och förringa inte. Gör du det hindrar det den unga från att uttrycka sin oro. 

Att erbjuda alternativ 

• Stöd den unga att välja en bra riktning som hjälper hen själv. Erbjud alternativ varav flera är bra.  
• Ge inte ett alternativ som inte går att genomföra.  
• Lova inte saker du inte kan hålla. Hota inte heller med följder som du inte kan påverka.  
• Ge en tydlig riktlinje eller gränser för vad man kan göra.  
• Om den unga blir nervös inför uppgifterna, fundera om möjligt tillsammans på vad man kan göra åt det. Är uppgifterna för svåra? Vad är det som är svårt med dem? 
• Om den unga blir nervös för den vuxnas agerande, ge hen tid. Insistera inte.  
• Du kan hänvisa den unga till ett annat rum eller utomhus.  

Elevkännedom 

• Med hjälp av elevkännedom kan du välja ett lämpligt sätt att hjälpa till. Behöver den unga till exempel empati och tid eller strikta gränser och handledning? 
• Tillsammans med en ung person som lätt blir upprörd kommer man överens om bra handlingssätt. Kom överens om hur ni kan hjälpa eller handleda hen i utmanande situationer.  
• Förstå den ungas utvecklingsuppgift där hen gör motstånd, utmanar och strävar efter att frigöra sig. Tilliten växer när du möter den unga även i en utmanande situation där känslorna svallar. I fortsättningen kan den unga berätta om sina bekymmer eller utmaningar.