Copingprocessen vid en närståendes död

Man försöker vanligtvis undvika sorgen genom att förtränga den och inte ge uttryck för den.

Man kan försöka avleda uppmärksamheten och hålla tankarna borta från det som hänt genom att hålla sig sysselsatt, såsom genom att jobba mera, resa eller utföra andra aktiviteter.

Det är också möjligt att man helt kapar banden till den döda närstående eller att man förnekar att hen funnits. Föremål, till exempel fotografier som är förknippade med den avlidne kan orsaka den sörjande för mycket smärta och stress.

Undvikandet kan även innebära att man helt förnekar att personen har dött. För att göra döden mer konkret kan det hjälpa att se den avlidne, besöka platsen där döden inträffade och delta i ritualer relaterade till döden, såsom begravningen.

Att vara aktiv innebär att den sörjande fokuserar sina inre resurser på att göra något åt sin sorg eller främja sitt välbefinnande. Exempel på dessa copingmetoder är att läsa, skriva, titta på film, utomhusaktiviteter, olika hobbyer eller frivilligarbete.

Man kan även hålla sig aktiv och få något annat att tänka på genom att resa, åka på utflykter, spendera tid med sällskapsdjur eller återgå till arbetet. Det är ofta även nyttigt att hålla fast vid de dagliga rutinerna och familjens normala dygnsrytm.

Olika sorgeritualer, såsom att besöka graven eller delta i traditioner vid bemärkelsedagar, kan också ge tröst.

Vissa läser böcker om sorg och försöker lista ut hur man kan lära sig att leva med sorgen. Andra sörjande kan ta på sig ett överdrivet ansvar för att ta hand om familj och vänner.

Trots sorgen måste man ta ansvar för sina skyldigheter, såsom att gå till jobbet och ta hand om barnen. En copingmetod kan för vissa därför vara att förändra sitt liv, såsom att flytta eller byta jobb.

De sörjande behöver ofta ett starkt socialt stöd och en möjlighet att prata om förlusten och sina känslor. Om man inte pratar om saken kan copingprocessen sakta ner.

De behöver empati, närvaro och någon som lyssnar. Att ha en person som lyssnar utan att döma ökar känslan av att vara accepterad och respekt för den förlust man upplevt.

Relationsutmaningar hos sörjande

En sörjande kan bli utan stöd på grund av att vännerna och familjen inte vet hur de ska stödja hen. Ibland står andra inte ut med sorgen och överger den sörjande.

Vännerna, familjemedlemmarna och de andra människorna runt omkring kanske inte förstår den sörjandes smärta eller kan inte stödja hen på önskat sätt. Detta kan göra en både besviken och ledsen.

Sorgen gör ofta att de sörjande kommer närmare varandra. Trots detta kan familjemedlemmarnas olika sätt att sörja innebära utmaningar. Andras sätt att bearbeta sorg kan t.ex. kännas sårande. Detta kan leda till problem i parrelationen och till och med skilsmässa.

I stället för att själv få stöd kan den sörjande ibland bli tvungen att trösta andra.

Andras förhållningssätt till sorgen

Alla vill inte alltid diskutera den sörjandes förlust. Vissa kanske försöker byta samtalsämne eller få en på bättre humör. Andra kanske till och med bagatelliserar sorgen. De kanske inte förstår hur djup ens sorg är.

Den sörjande kan även själv försöka undvika ämnet för att inte behöva höra negativa eller oförskämda kommentarer.

Någon kan försöka trösta den sörjande genom att till exempel säga "Du kan få ett nytt barn/en ny make/maka". Då lönar det sig att berätta för personen att kommentaren var olämplig. Man kan även låta bli att säga något, men då kan personen fortsätta ge oförskämda kommentarer.

Det sociala stödet kan minska med tiden

Man får vanligtvis mest emotionellt stöd genast efter förlusten. Med tiden kan de som står en närmast anta att man redan borde "gå vidare" i sorgeprocessen.

Att dela upplevelserna med personer som upplevt något liknande kan minska känslorna av ensamhet och utanförskap.

Relationerna kan förändras eller ta slut

En del sörjande upplever att deras relation till vänner och familj förändras efter en närståendes död.

Det lönar sig att söka sig till andra som verkligen lyssnar, bryr sig och som tar del i sorgen.

Copingprocessen blir lättare när man inser, erkänner och accepterar att man behöver hjälp. Det är lättare att anpassa sig till sorgen när man får konkret stöd.

Många sörjande behöver mer information om händelser relaterade till en närståendes död och om vilka saker som behöver tas om hand efteråt. Man kan till exempel behöva hjälp med att ta hand om barnen och hemmet.

Man kan få stöd via sorgegrupper eller social- och hälsovården.

Mer information om hur man sköter praktiska ärenden:

• Suomi.fi: Skötsel av praktiska ärenden (opens in a new window, goes to a different website)
• Suomi.fi: Hjälp och stöd för föräldraskapet (opens in a new window, goes to a different website)
• Suomi.fi: Närståendes ställning och utkomst (opens in a new window, goes to a different website)
• FPA.fi: Efterlevande (opens in a new window, goes to a different website)
• Surevan kohtaaminen-webbplatsen, ekonomiskt stöd (på finska) (opens in a new window, goes to a different website)

Det är möjligt att de sörjande ger upp och inte längre orkar försöka klara sig och anpassa sig. Alla sörjande försöker nödvändigtvis inte förstå, acceptera och anpassa sig till dödsfallet.

Ibland ser de sörjande tiden an och väntar på att ångesten avtar av sig själv. Man behöver ofta ta en paus från sorgearbetet en stund, exempelvis genom att fokusera på andra saker eller göra sådant som känns meningsfullt.

I samband med sorg brukar man ofta ge uttryck för många olika negativa känslor. I dessa fall kan man använda sig av copingmetoder såsom att skylla på och vara arg på andra.

Känslorna av ilska kan riktas mot den avlidne, mot hälso- och sjukvården, Gud eller någon annan högre makt.

Man kan även vara arg och skylla på andra ifall man anser att de är ansvariga för dödsfallet.

Man kan även få utbrott och t.ex. slå sönder föremål, skrika, bli ursinnig eller gråta okontrollerat.

Den sörjande kan även uppleva att vännerna, familjemedlemmarna eller medlemmarna i hens gemenskap inte förstår eller stöder hen. En del sörjande bryter kontakten med sina vänner och familjemedlemmar på grund av detta.

Sörjande försöker ofta hitta en mening i förlusten. Det kan hjälpa dem att förstå förlusten eller finna en mening med dödsfallet.

En del sörjande finner något positivt i sorgen, såsom att den avlidne inte behöver lida mer. I självmordsfall kan till exempel bördan lätta i en familj, där familjen tidigare belastats av självmordsförsöken.

Sörjande kan också uppleva att de redan varit med om det värsta tänkbara, och därmed kan inget värre drabba dem.

Tacksamheten för de goda saker som den avlidne upplevde eller gjorde kan kännas meningsfullt.

Att göra positiva förändringar

En närståendes död kan föra med sig positiva förändringar i den sörjandes liv. Det kan handla om en lugnare livsrytm, mindre arbete, den sörjande kan fokusera på sig själv och rädslan för döden viker undan.

Man kan även känna att det är viktigt att hjälpa personer i en liknande situation. Den sörjande kan uppleva att det ger hens liv en större mening och hjälpa hen att förstå förlusten.

De sörjande kan försöka leva ett lyckligt liv eftersom de vet att detta skulle ha varit den avlidnes önskan.

Efter en närståendes död kan man få nya insikter som för med sig positiva tankar och får framtiden att se positiv ut.

Man kan värdesätta den kärlek som finns runt omkring en mer. Föräldrar som till exempel har mist ett barn kan uppleva att de älskar sina andra barn allt starkare.

Den sörjande får också glädjas och njuta av livet

Den sörjande kan dock känna skuld för att hen känner sig glad och njuter av livet. Den sörjandes sociala nätverk kan även signalera att hen inte får vara glad eller uttrycka positiva känslor.

Att hitta livslust och orsaker till glädje underlättar dock copingprocessen.

De sörjande kan planera sin framtid med tillförsikt och tro på att de klarar sig. Dödsfallet kan öka den sörjandes vilja att skapa sig ett bättre liv.

Det är vanligt att de sörjande vill göra en livsförändring, såsom att byta bostadsort eller arbetsplats. Sörjande kan också drömma om att utöka familjen, bilda ett förhållande eller att vidareutbilda sig.

Många gör till exempel upp planer på hur de kan förbättra sin förändrade ekonomiska situation. Redan själva planeringen kan ge en känsla av lättnad.

De sörjande kan försöka hantera situationer, diskussioner eller atmosfären med hjälp av humor. Många upplever att humor hjälper dem att orka och ökar deras välbefinnande.

Humor kan dock i vissa fall användas för att undvika allvarliga samtal eller för att försöka dölja sorgen. 

Även om humor kan vara en bra copingmetod för den sörjande, så bör andra vara försiktiga med att använda humor för att inte såra personen.

Att acceptera situationen innebär att den sörjande har lärt sig att leva med förlusten eller har accepterat det som hänt i en sådan utsträckning att hen kan gå vidare med sitt liv. Då kan hen se annat än sorg i sin framtid.

Även om sorgeprocessen fortsätter så försöker de sörjande gå vidare med sitt liv.

Begravningen och födelsedagen efter den närståendes död utgör ofta konkreta milstolpar i sorgeprocessen.

De sörjande kan söka tröst i en religion eller andra andliga företeelser. En förlust kan leda till eller stärka tron på Gud eller en annan högre makt.

Religionen kan lindra det lidande som sorgen orsakar och hjälpa den sörjande att acceptera situationen. Religiösa ritualer kan ge trygghet och göra det lättare att reglera sorgen.

Andliga eller existentiella övertygelser kan ge en mening till en närståendes död. Många tycker att sorgeprocessen underlättas när man skriver, läser religiösa texter, ber eller stannar upp en stund i naturen.

Religionen kan skapa förtroende för vägledning och omsorg. Den kan också ge hopp om en återförening.

Den sörjande kan också söka stöd hos de anställda i församlingen eller religiösa samfund. Att prata med dem kan vara ett sätt att försöka förstå döden bättre.

En religiös förvirring eller kris

Sorgen kan även leda till att man slutar tro. Den sörjande kan uppleva att Gud eller en högre makt har övergivit eller straffar hen.

Många tror att en högre makt skyddar en, att det hjälper att be, och att en individ som tror och beter sig väl blir belönad. Om dessa förväntningar inte uppfylls kan det leda till en religiös förvirring eller kris. Då kan det vara bra att prata med någon anställd inom församlingen eller religiöst samfund.

Att acceptera det som har hänt, att acceptera Guds eller en högre makts vilja och att förlåta sig själv och andra hjälper många att hantera förlusten.

Den sörjande kan kritisera eller klandra sig själv för det som hänt. De sörjande kan även känna ilska, frustration och skam. Den sörjande kan tycka att hen borde ha agerat annorlunda. Många önskar att de hade kunnat skydda sin närstående eller förhindra hens död.

En del sörjande känner en stark skuld för att de inte gjorde vissa saker tillsammans med eller berättade något viktigt för den avlidne. De sörjande kan även ångra sådant som inträffat medan den närstående levde, såsom att inte ha tillbringat tillräckligt med tid tillsammans eller att inte ha varit närvarande när döden inträffade.

Om skuldkänslorna är kraftiga eller blir långvariga lönar det sig att diskutera med en professionell.

Rusmedelsbruket kan öka hos sörjande. 

Man kan försöka lindra känslor eller undvika att känna dem alls genom att använda rusmedel. Rusmedel kan också användas för att göra det lättare att prata om döden.

Ett överdrivet rusmedelsbruk kan leda till en långdragen och svår sorgeprocess samt hälsorisker.

Om du är orolig så kan du granska ditt rusmedelsbruk med hjälp av olika test.

• Risker med alkoholkonsumtion (AUDIT), kvinnor
• Risker med alkoholkonsumtion (AUDIT), män
• Risker med alkoholkonsumtion (AUDIT), +65 år
• Test om droganvändning (DUDIT)