Utmanande beteende hos barn

Ibland kan beteendemässiga utmaningar hos ett barn vara utvecklingsrelaterade. 

Varje barn utvecklas i individuell takt. Till exempel påverkar färdigheter i språkutveckling, perception och förståelse för orsaksrelation hur barnet agerar i olika situationer. 

Om ett barn inte kan uttrycka sina önskemål och behov genom språket kan hen försöka att kommunicera fysiskt. Det kan yttra sig som ett utmanande beteende, som att göra motstånd, skrika eller knuffa.  

Förståelsen utvecklas gradvis 

Barn börjar förstå orsaksrelationerna bättre under sina första skolår. När barnets förståelse för orsaksrelationerna ökar blir det lättare för barnet att anpassa sitt beteende till varje situation och andra människor.  

Alla upplever känslor av irritation, ilska och vrede. Det finns däremot en skillnad i hur lätt känslorna uppstår och hur intensivt man upplever dem. 

Alla känslor har sitt eget syfte och sin egen uppgift. Känslor berättar vad som är viktigt för oss. De styr också vårt beteende. 

När ett barn beter sig utmanande är hen ofta överväldigad av sina känslor. De vanligaste känslorna bakom ett utmanande beteende är ilska, vrede och irritation.  

Känslan av ilska uppstår när något är fel eller när man behöver försvara något som är meningsfullt för en själv. Det ger kraft att vidta åtgärder för att förändra situationen.  

Alla känslor är acceptabla – allt beteende är inte det

Man bör lära barnet att det är viktigt att uppleva alla känslor, men att man inte får bete sig hur som helst när man överväldigas av känslor.

Ett barn kan vara olydigt eller bryta mot reglerna för att hen vill testa sin beslutsförmåga och vara oberoende av andra. 

Att uttrycka sin vilja och bli självständig är viktiga utvecklingsuppgifter. Trots det kan de ibland yttra sig som ett dåligt beteende som testar föräldraskapet.  

Sakta men säkert växer barnet in i sitt eget separata jag och frigör sig från sin förälder. Hen är däremot fortfarande beroende av sin förälder på många sätt. 

Barn söker sin individualism, sina kunskaper och sin bestämmanderätt genom att testa de gränser som vuxna sätter. Barnet testar hur mycket världen kretsar kring hens önskemål. 

Ett barn behöver hjälp av en vuxen för att reglera sitt beteende. Regleringen utvecklas i små steg när föräldern hjälper barnet med känslor och agerande i jobbiga situationer.  

Beteendereglering kräver också färdigheter i exekutiva funktioner. De är relaterade till exempel till ett flexibelt agerade, arbetsminne och begränsning av reaktioner. Förmågan att begränsa känslomässiga reaktioner eller sluta upp med ett agerande utvecklas i olika takt hos barn.  

Som ett resultat av besvikelse kan barnet tappa humöret och agera på stundens infall. Det är också ofta hemskt för barnet självt.  

Beteendereglering utvecklas gradvis 

I takt med att färdigheterna utvecklas och med hjälp av föräldern lär sig barnet att stoppa sina reaktioner och bete sig annorlunda.

Ett utmanande beteende hos ett barn kan vara kopplat till att hen ännu inte har tillräcklig förmåga att sätta sig in i någon annans situation eller reflektera över moraliska val. Det blir lättare att agera i sociala situationer när dessa färdigheter utvecklas och barnet kan fundera på konsekvenserna av sina handlingar.  

Socialisering innebär att en person lär sig de viktigaste kunskaperna, handlingssätten, värderingarna och reglerna i sin gemenskap. Internaliseringen av gemensamma normer och regler, liksom utvecklingen av moral, lägger grunden för ett barns förståelse för rätt och fel. 

Empati och förmågan att sätta sig in i någon annans situation hjälper barnet att förstå andras tankar, känslor och avsikter. Först när förmågorna utvecklas kan barnet till exempel förstå varför man inte får ta saker ur någon annans hand.  

Modellera ett önskat beteende för barnet 

Barnet socialiseras och lär sig interaktionsfärdigheter genom interaktion med andra. Det är viktigt att lära barnet hur man ska agera i olika situationer.

Barnet kan reagera genom sitt beteende om det belastas. Ett barn kan belastas av andra miljöfaktorer än en vuxen.  

Belastningskänslighet kan till exempel finnas i det sensoriska området. Känsligheten är individuell – en belastas till exempel av oljud, en annan av starkt ljus och en tredje av obehagliga klädmaterial. 

Barn kan inte förväntas bete sig mer moget än sin åldersnivå. Barn under skolåldern kan till exempel inte alltid uttrycka sig språkligt. Då är det vanligt att de ger utlopp för sina känslor genom handling.  

Barn i lågstadieåldern behöver fortfarande också mycket stöd för att uttrycka och reglera sitt beteende och sina känslor.  

Hur kan man påverka belastningen? 

Det är viktigt att fundera på om det finns belastande faktorer i barnets vardag och om kraven står i proportion till barnets färdigheter. Att gallra bland krav och belastande faktorer kan minska mängden beteendemässiga reaktioner.

Samspelet mellan barnet och föräldern utgör grunden för barnets psykiska utveckling.

Ibland kan däremot en negativ spiral utvecklas i samspelet, där problemen ofrivilligt upprätthåller varandra.  

• Spiralen börjar när föräldern upprepade gånger reagerar negativt på ett jobbigt beteende hos barnet. Föräldern kan till exempel skälla, hota eller straffa. 
• Förälderns reaktion kan öka barnets utmanande beteende, även om förälderns avsikt är god. 
• En ökning av barnets utmanande beteende stärker i sin tur förälderns negativa reaktioner.  

På så sätt kan barnet också lära sig att söka uppmärksamhet och reaktioner från föräldern genom ett utmanande beteende.  

Spiralen kännetecknas också av att barnets goda beteende ofta inte uppmärksammas av föräldern.  

Att bryta den negativa spiralen

Man kan stoppa spiralen genom att uppmärksamma barnets goda beteende så ofta som möjligt. 

Bra sätt att uppmärksamma det är till exempel att berömma, tacka eller att krama barnet. Trevliga stunder tillsammans stärker också det positiva samspelet mellan barnet och föräldern.

Barn är skickliga på att ta till sig beteendemodeller från andra människor, särskilt sina föräldrar. Det är bra att visa barnet exempel på ett önskat beteende.  

Det är bra att observera sig själv och fästa uppmärksamhet vid vilken typ av exempel man ska föregå med i olika situationer. 

• Hur pratar du med andra?  
• Hur uttrycker du irritation, frustration eller besvikelse? 
• Vad gör du när du blir arg?  
• Hur beter du dig i stressiga situationer?