Körförmåga

Om en läkare konstaterar att en patient inte uppfyller de medicinska kriterierna för ett körkort så måste läkaren anmäla det till polisen. Det här ingår i läkarens skyldigheter, trots tystnadsplikten.

Om läkaren bedömer att oförmågan att köra bil är tillfällig räcker det med att berätta för patienten att hen har körförbud och registrera detta i sjukjournalen. 

För att köra bil i Finland krävs

• att man är 18 år
• ett godkänt förarbevis
• ett läkarintyg där man har bedömt personens körhälsa, alltså hälsotillståndet i förhållande till körförmågan.

Ett körkort gäller under en begränsad tid och måste förnyas. Körhälsan kontrolleras regelbundet med bestämda intervall.

Ett vanligt körkort, alltså kort i grupp 1, kan beviljas för 15 år i taget fram till att man har fyllt 70 år. Efter det måste kortet förnyas med fem års mellanrum.

Körtillstånd för grupp 2 (bland annat lastbilar, bussar, fordonskombinationer och yrkeskörtillstånd) beviljas för fem år i taget och för två år i taget efter att man har fyllt 70 år.

Vad påverkar körförmågan?

Medicinering

Många läkemedel påverkar det centrala nervsystemet och försämrar körförmågan. Huvudregeln är att man inte får köra bil under påverkan av så kallade triangelläkemedel (läkemedel med en röd varningstriangel på förpackningen).

I vissa situationer är långvarig, regelbunden och kontrollerad användning av dessa läkemedel dock inte ett hinder för att köra. Detta bör dock alltid diskuteras med läkaren.

Depression

Depression i sig försämrar inte förmågan att köra bil.

Eftersom en betydande andel av alla självmord begås genom att exempelvis med flit krocka med en bil så gör läkaren en bedömning av av deprimerad patients självmordsrisk och förbjuder vid behov personen tillfälligt från att köra.

Störningar i impulskontroll och uppmärksamhet

Ett säkert trafikbeteende kräver att man är lugn och har en bra omdömesförmåga i trafiken. En mycket svår uppmärksamhetsstörning eller kraftig tendens till impulsivt beteende kan vara ett hinder för körtillstånd.

En impulsivitet som förhindrar att man blir beviljad körtillstånd har tidigare kunnat visa sig som övriga former av riskbeteende, till exempel att man upprepade gånger söker sig till farliga situationer.

Dagtrötthet

I vissa situationer och vid vissa sjukdomar är dagtröttheten så kraftig att det finns en betydande risk att personen somnar vid ratten.

Exempel på sådan sjukdomar är obehandlad sömnapné och narkolepsi.

En person som uppvisar en betydande tendens att plötsligt somna får inte köra bil.

Beroendeproblem

Körtillstånd kan inte beviljas till en person som har ett okontrollerat rusmedelsberoende, oavsett om det handlar om alkohol, lugnande läkemedel eller droger.

En läkare bedömer alltid individuellt om en person använder rusmedel på ett okontrollerat sätt.

Bedömningen påverkas förutom av mängden preparat som används även av personens beteende, till exempel tidigare rattfylleri.

Psykoser

En person i akut psykos har oftast inte förmåga att köra bil. I dessa situationer räcker det oftast inte med att informera patienten om körförbudet, utan man måste göra en anmälan till polisen.

Långvarigt vanföreställningssyndrom som inte påverkar funktionsförmågan i vardagen är oftast inte ett hinder för att köra bil.

Minnessjukdomar

Progredierande minnessjukdomar (demenssjukdomar) försämrar körförmågan med tiden. Att ha en diagnostiserad minnessjukdom är dock i sig inte ett hinder för körtillstånd.

Vid bedömning av körförmågan är det viktigt att bedöma perceptionsförmåga och exekutiva funktioner. Det finns olika tester för att bedöma dessa förmågor, och dessa genomförs ofta årligen för att bedöma körförmågan hos en minnessjuk person.

Om en person inte uppfyller kriterierna för körhälsa måste läkaren anmäla detta till polisen.

Andra hjärnsjukdomar

Hjärninfarkter, hjärnskador och många andra hjärnsjukdomar kan orsaka svårigheter med kognitiv informationsbearbetning, vilket påverkar körförmågan.

Körförmågan försämras särskilt av svårigheter med perceptionsförmåga, exekutiva funktioner och uppmärksamhet. I oklara fall krävs ofta att en neuropsykolog bedömer körförmågan.

Epilepsi

Epilepsi påverkar förmågan att köra bil avsevärt. Man kan inte bevilja körtillstånd om en person löper risk att få ett epileptiskt anfall när hen kör.

Det är oftast möjligt att få tillbaka ett vanligt körtillstånd (grupp 1) efter 3–6 månader om det handlar om ett enstaka anfall som anses vara sporadiskt. Om en person diagnostiseras med epilepsi och påbörjar medicinering så kan hen vanligtvis inte köra personbil förrän hen inte har haft ett anfall på ett år.

Det är möjligt att få tillbaka körtillstånd i grupp 2 (bland annat lastbilar, bussar, fordonskombinationer och yrkeskörtillstånd) fem år efter ett enstaka anfall. Om en person konstateras lida av epilepsi förlorar hen detta körtillstånd i minst 10 år. En förutsättning för att förbudet ska hävas är att man har kunnat sluta med epilepsimedicineringen och inte har haft ett anfall på 10 år.