Hur hjälper man en person som använder rusmedel?

Bestäm i förväg vad du vill säga. Berätta för din närstående var hen kan få professionell hjälp. Om din närstående inte är redo för vård kan du ändå ge information om alternativ som finns nära till hands.

Att närma sig, bedöma och hjälpa i krissituationer

Ordna en lämplig tid att prata om saken. Inled samtalet när ni båda är nyktra och i ett lugnt sinnestillstånd. Välj en plats där ni känner er bekväma och där ni kan vara ifred.

• Lyssna öppet och utan att döma på din närstående. Erbjud samtidigt ditt stöd. Var ärlig, men skyll inte på någon och var inte aggressiv.
• Uttryck din oro. Du kan exempelvis säga ”Jag är orolig för hur mycket alkohol du har druckit den senaste tiden.”
• Prata om beteendet, inte om personen. Du kan exempelvis säga: ”Drogbruket kan påverka dina vänskapsrelationer.”
• Din närstående kanske inte alls vill prata om sitt missbruksproblem eller substansberoende. Hen kanske inte ens identifierar det. Hen kan också förneka att det finns ett problem.
• Försök att förstå hur din närstående ser på sitt rusmedelsbruk. Fråga hur mycket hen använder rusmedel. Fråga också vilken typ av rusmedelsbruk hen tycker är problematisk. Kom ändå ihåg att rusmedelsbruk orsakar minnesproblem. Din närstående kanske inte kommer ihåg händelser eller hur mycket hen använder.
• Fråga din närstående hur hens sinnesstämning är. Fråga också hur det går till exempel på jobbet, i studierna och relationerna med andra.
• Håll dig till saken. Fokusera på personens rusmedelsbruk. Byt inte ämne eller börja argumentera om saker.

Lyssna öppet och utan att döma

• Behandla din närstående med respekt och uppskattning.
• Stöd din närstående. Föreläs, hota eller argumentera inte.
• Lyssna på vad din närstående säger. Döm hen inte.
• Kritisera inte rusmedelsbruket och stämpla det inte som omoraliskt. Du kan vara ett bättre stöd även i fortsättningen om du behåller en neutral men bekymrad attityd.
• Stämpla inte personen som missbrukare. Hen är fortfarande din närstående, inte bara en alkoholist eller brukare.
• Du kan vara frustrerad över personens rusmedelsbruk. Försök ändå att inte uttrycka din frustration.

Ge stöd och information

• Erbjud din närstående information om rusmedelsbruk och riskerna med det, om hen vill höra.
• Ta reda på om hen vill ha hjälp med att ändra sitt missbruksbeteende. Erbjud hjälp vid behov och berätta vad du är villig att göra för att stöda hen.
• Lämna kontaktuppgifter till missbruks- eller kristjänster.
• Sätt upp realistiska förväntningar. Förvänta dig inte att situationen förändras omedelbart.
• Kom ihåg att det inte är enkelt att ändra på ett missbruksbeteende. Det räcker inte nödvändigtvis med viljestyrka, bra beslut eller endast råd för att förändra situationen. Det kan dessutom krävas mer än ett försök.

Uppmuntra din närstående att ta hand om sig själv

• Berätta för din närstående var hen kan få stöd. Låt hen välja det lämpligaste alternativet.
• Uppmuntra hen att hålla kontakt med de vänner och familjemedlemmar som inte använder rusmedel, utan som stöder en förändring. De kan stöda och uppmuntra att söka hjälp då det finns en risk för återfall. Ta i beaktande att alla vänner och familjemedlemmar inte är redo eller har möjlighet att erbjuda stöd.
• Delta i kamratgrupper. Det finns grupper både för brukarna själva och för deras närstående. Du kan alltså även själv få stöd utav en kamratgrupp.

Uppmuntra din närstående att söka professionell hjälp

• Berätta för din närstående var hen kan få professionell hjälp. Om hen ännu inte är redo för detta kan du ändå ge information om alternativ som är nära till hands.
• Uppmuntra hen att boka ett första möte med sin vårdgivare.
• Kom ihåg att en avsaknad av hjälp kan försvåra personens relationer, studier eller arbete samt öka risken för psykiska störningar. Ju tidigare man får hjälp för substansberoende, desto lättare är det att bli av med det.
• Utnyttja Psykportens egenvårdsprogram. De ger information om rusmedelsberoende och inverkande faktorer. Övningarna i programmen kan hjälpa din närstående att lära sig nya tanke- och beteendemönster som gör det lättare att hantera substanssuget.