Egenvårdsprogram

På grund av sin ålder och utvecklingsnivå inser barn ofta inte att de har utsatts för sexuellt utnyttjande. Även om barnet inte förstår eller identifierar den vuxnas sexuella handlingar som fel, minskar inte handlingens skadliga konsekvenser för barnet.

I en övergreppssituation lamslår de känslor som barnet upplever, såsom förvirring och rädsla, och upplevelsen av smärta barnets funktionsförmåga.

Lamslagning är inte samtycke

Det kan verka som om barnet, på grund av förvirring eller ängslan, inte reagerar på det sexuella utnyttjandet. Detta kan felaktigt tolkas som samtycke. I en chockerande situation är barnet ofta oförmöget att förbjuda eller förhindra sexuella handlingar.

Det är ganska vanligt att barnet lamslås och inte kan förhindra handlingen med tal eller handling. Detta betyder dock aldrig att barnet samtycker eller är villigt att delta i sexuella handlingar.

Fysiologiska reaktioner är inte samtycke

I samband med sexuella handlingar kan barnet också uppleva andra känningar. De känslor av välbefinnande som ett barn upplever, till exempel i samband med att smeka könsorganen, är normala fysiologiska och automatiska reaktioner. Det är viktigt att förstå att de inte kommunicerar samtycke, njutning eller önskan om en sexuell handling.

Njutning eller en orgasm som upplevs under sexuella övergrepp lämnar ofta långvariga skadliga spår i barnets psyke och intensifierar känslan av skuld och skam.

Ett barn kan inte ge sitt samtycke

Ett barn är aldrig ansvarigt för sexuellt utnyttjande, även om hen har tagit initiativet eller ursprungligen samtyckt till sexuellt umgänge på grund av bristande förståelse. Den som utnyttjar ett barn sexuellt är alltid ansvarig för sina handlingar, inte barnet.

Filmning och spridning av filmat material

Att filma sexuellt utnyttjande i bilder och videor har blivit vanligare. Den potentiella spridningen av sådant olagligt bildmaterial via digitala medier sätter upprepade gånger barnet i offerposition.

Studier visar att porträttering av ett barn som ett sexuellt objekt eller filmning av övergrepp ökar barnets lidande i betydande utsträckning. Osäkerheten om spridningen av bildmaterial på en själv och rädslan för att bildmaterialet oändligt sprids på webben är ofta en tanke som barnet inte står ut med. Det försvårar också återhämtningen avsevärt.