Hur uppstår en ätstörning?

Vid en ätstörning förändras regleringen av mättnaden och hjärnans funktion.

Gener och hormoner 

Gener påverkar hur en person reagerar på bantning och på det energiunderskott som bantningen orsakar. 

Könet och hormonerna påverkar också risken att bli sjuk i olika skeden av livet.  

Hos kvinnor ökar särskilt variationen i nivån av det kvinnliga hormonet, dvs. östrogen, risken för sjukdomen under tonåren och menopausen.  

Psykiska orsaker 

Psykiska orsaker kan vara  

• stressande händelser i livet, till exempel att personen byter skola eller klass, en familjemedlem blir sjuk eller personens föräldrar skiljer sig 
• mobbning i skolan 
• sexuellt utnyttjande  
• våld i hemmet 
• förluster i livet 
• vissa tankemönster, såsom strävan efter perfektion, inflexibilitet och svartvitt tänkande 

Miljöfaktorer 

Miljön har stor inverkan på hur vi ser på oss själva i förhållande till andra. Nedvärderingen av överviktiga människor, idealiseringen av smalhet och olika fitness- och hälsotrender kan bidra till uppkomsten av en ätstörning.  

Om personen ägnar sig åt idrott och uppmuntras i idrottskretsarna att kontrollera sitt ätande, sin vikt eller sin fettprocent, kan det bli en utlösande faktor.  

Om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården fäster uppmärksamhet vid en ung persons viktindex eller viktökning i tonåren kan det leda till att den unga börjar banta, vilket exponerar hen för risken för ätstörning.  

Sjukdomar som förknippas med en specialdiet eller kräver beräkning av kolhydratintaget kan höja risken att bli sjuk i en ätstörning. Sådana sjukdomar är till exempel celiaki och typ 1-diabetes. 

Bantning utlöser sjukdomen 

Det sista steget till sjukdomen är att personen börjar banta eller gå ned i vikt.  

Bantningen orsakar ett energiunderskott i kroppen. När det råder ett energiunderskott i kroppen tillräckligt länge, uppkommer det förändringar i hjärnans funktion, om personen har benägenhet till ätstörning. 

Den som drabbats av en ätstörning upplever inte längre ätandet som en tillfredsställande aktivitet. Hen upplever att det är obehagligt och ångestfullt att vara mätt, medan hunger är ett lugnande tillstånd.  

Ätstörningar orsakar således av en neurobiologisk störning i hjärnans funktion och den sjuka kan inte rationellt motivera sina känslor eller reaktioner.