Våld mot barn

Våld mot barn kan vara psykiskt eller fysiskt. Det kan också vara att man försummar barnet.

Aga är avsiktligt orsakande av smärta eller psykiskt våld i syfte att straffa ett barn eller reglera barnets beteende.

När det gäller små barn är förövaren vanligtvis en vuxen eller ett syskon som bor med barnet. När det gäller unga personer kan våldsutövaren också vara en annan ung person, till exempel en kompis, bekant eller pojk-/flickvän. 

Våld mot barn beror ofta på att den vuxna saknar kompetens och förmåga att agera i utmanande uppfostringssituationer. 

Våldsam behandling av ett barn kan också utgöra ett brott.

Fysiskt våld

Fysiskt våld kan till exempel vara att

• lugga
• ge en knäpp med fingrarna
• slå med handen eller med ett föremål 
• piska

Psykiskt våld

Psykiskt våld kan till exempel vara att

• skälla, förödmjuka eller förminska
• hota med våld 
• avsiktligt göra sönder barnets saker

Försummelse av ett barn

Försummelse av ett barn kan till exempel vara att

• försumma de grundläggande behoven som har att göra med till exempel näring, hygien eller uppväxtförhållanden
• försumma barnets hälsovård
• försumma barnets emotionella och sociala behov
• vårdslöshet om barnet exponeras för rusmedel
• likgiltighet inför barnets skolgång 

Hur påverkas barn av våld?

Om ett barn lever i en familj där man använder våld utsätts hen för alla de skadliga effekterna av våldet.

Även om våldet inte riktas direkt mot barnet skapar en våldsam atmosfär rädsla och otrygghet. Barn är ofta mer medvetna om våld än vad vuxna föreställer sig.

Aga har skadliga konsekvenser för relationen mellan barnet och föräldern och för barnets psykiska välmående.

Aga leder inte heller till några positiva förändringar i barnets beteende.

Hur ett barn eller en ung person reagerar på det våld hen har upplevt är mycket individuellt. En del barn och unga som upplevt våld får inga som helst symtom. Man ska dock alltid ta ett barns symtom på allvar.

Förutom att orsaka eventuella fysiska skador kan våld även öka risken för bland annat

• beteendemässiga och känslomässiga utmaningar
• användning av rusmedel
• psykiska problem, såsom affektiva störningar och ångestsyndrom

En del barn som har utsatts för våld kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom.

Ett barn som har utsatts för våld kan lära sig att själv lösa konflikter genom våld. Konsekvenserna av våld i barndomen kan också sträcka sig till vuxen ålder.

Vad gör jag om jag misstänker att ett barn har utsatts för våld?

Misstanken om att ett barn blir misshandlat uppstår ofta baserat på barnets prat eller ett avvikande beteende.

Barnets symtom eller våldsamma beteende räcker dock inte för att dra några slutsatser om huruvida hen har upplevt våld. Det kan också finnas andra anledningar till pratet eller symtomen, speciellt hos små barn.

En orolig förälder bör kontakta till exempel de sociala myndigheterna på sin ort. De ger stöd och riktlinjer. Själva utredningen av misstanken bör överlåtas till behöriga myndigheter.  

Följande anvisningar kan vara till hjälp: 

• Försök att hantera situationen så lugnt som möjligt i barnets närvaro. Försök att hålla barnets vardag intakt.  
• Om barnet har sagt något som väcker dina misstankar ska du så ordagrant som möjligt skriva ner det barnet berättar och i vilket sammanhang som det togs upp. Använd barnets eller den ungas egna uttryck så ordagrant som möjligt. Lägg inte till några egna tolkningar eller kompletteringar.
• Om du vill förtydliga det barnet berättade ska du ställa öppna och neutrala frågor, som ”Vad menar du?” eller ”Berätta lite mer om det”. Skriv också ner frågorna som du ställer.
• Om barnet inte spontant vill prata om det som hände, kräv inte att hen ska berätta och pressa hen inte. Jätä selvittely asiantuntijoille. Du kan säga till barnet att du lyssnar på hen och att hen kan berätta vad som helst för dig.
• Undvik att prata om det med andra vuxna så att barnet hör.
• Försök att släppa ut din egen ångest när barnet inte är där.      

Läs mer om våld mot och misshandel av barn