Information om självdestruktivitet
Många har självmordstankar någon gång i livet.
Ungefär var femte finländare och var tredje ung vuxen har någon gång i livet allvarligt övervägt självmord. Varannan finländare känner någon som har begått självmord eller som försökt begå självmord.
Det lönar sig att med låg tröskel söka hjälp för självdestruktivitet.
Hur kan självdestruktivitet uppstå?
Självdestruktiva tankar eller självskadebeteende kan börja redan i barndomen eller ungdomsåren. Självdestruktiva tankar kan dock dyka upp för första gången först i vuxen ålder, till exempel ifall man insjuknar eller hamnar i en livskris.
Vad beror självdestruktivitet på?
Självdestruktivitet orsakas inte av en enda specifik anledning, utan utav ett samspel av flera olika faktorer.
Exempel på sårbarhetsfaktorer samt utlösande faktorer:
- svåra upplevelser i livet, såsom övergrepp, diskriminering, mobbning eller våld
- psykiska störningar, till exempel depression
- rusmedelsproblem eller någon annan form av beroendesjukdom
- en livskris, såsom att man insjuknar, separerar eller blir arbetslös
- att en närstående begår självmord.
Det går att minska risken för självdestruktiva tankar och beteenden med hjälp av olika skyddsfaktorer. Skyddsfaktorerna har en inverkan oberoende av vilka de rådande riskfaktorerna i livet är.
Exempel på skyddsfaktorer:
- god självkänsla/självuppskattning
- bra problemlösningsförmåga
- att man upplever att livet är meningsfullt
- socialt stöd
- utbud av aktiviteter i omgivningen
- god tillgång till vård och att man är öppen för vård.
Eftersom det är många orsaker som ligger bakom självdestruktivitet så är det även möjligt att påverka det på många olika sätt. Vid behandling av självdestruktivitet försöker man minska mängden sårbarhetsfaktorer och öka mängden skyddsfaktorer.
Man kan återhämta sig från självdestruktivitet
Självmordstankarna avtar ofta med tiden och leder inte till självskadebeteende. Ibland leder tankarna dock till handling.
De flesta självmordsförsök leder inte till döden. Det är viktigt, för så länge som man fortfarande är vid liv så kan livet börja kännas värt att leva igen. Så blir det också för de flesta som har haft självmordstankar eller som försökt begå självmord.
Sök hjälp
Det är svårt att på egen hand ta sig ur den hopplöshet som är anknuten till självdestruktivitet. Därför ska man be om hjälp. När man söker hjälp ska man berätta öppet om självdestruktiviteten.
Det finns många anledningar till att vara hoppfull. Det går att återhämta sig från självdestruktivitet även om man har plågats av det mycket länge.
De självdestruktiva tankarna kan komma tillbaka
Om man tidigare har haft självdestruktiva tankar så kan de återkomma tillfälligt vid krissituationer. Då är det viktigt att hålla sig säker tills tankarna försvinner igen.
Självdestruktivitet kan bestå av tankar eller handlingar
Man kan se på självdestruktivitet som ett kontinuum från tanke till handling. Självdestruktiva tankar leder inte alltid till självskadebeteende.
Risken för att dö i självmord ökar om personen går från att ha tankar på döden till att göra upp en konkret plan eller till att förbereda sig praktiskt för att begå självmord. Den här övergången kan ske långsamt eller snabbt.
Vid ett självmordsförsök övergår tankarna till handling. Försöket är alltid ett tecken på allvarlig fara, även om handlingen inte orsakar omedelbar livsfara eller fysiska skador.
Efter ett självmordsförsök är tröskeln för ett nytt försök lägre. Därför är det oerhört viktigt att personer som har försökt begå självmord har en skyddsplan.
Självskadebeteendets uppbyggnad
De självdestruktiva tankarna avtar ofta med tiden och övergår inte i handling. Om en person en gång har försökt begå självmord så sänks tröskeln för att igen gå från tanke till handling vid en krissituation. Därför är det oerhört viktigt att personer som har försökt begå självmord gör upp en skyddsplan.
Passiv dödslängtan
Passiv dödslängtan är till exempel tankar såsom “Jag önskar att jag vore död” eller “Hoppas att jag inte vaknar upp i morgon”. De innefattar inte någon avsikt att skada sig själv.
Självmordstankar
Självmordstankar är önskningar eller mentala bilder som handlar om att ta sitt eget liv. De innefattar dock inte konkreta planer på att begå självmord.
Självmordsplan
En självmordsplan är en självmordstanke med ett konkret tillvägagångssätt.
Självmordsavsikter
Om man har självmordsavsikter har man redan fattat ett preliminärt beslut om att begå självmord. Man har kanske till exempel satt ett datum för självmordet.
Förberedelse för självmord
Förberedelser kan till exempel vara att införskaffa utrustning för självmordet, att skriva ett avskedsbrev eller att ordna med praktiska saker inför sin död.
Självmordsförsök
Med självmordsförsök avses en handling som innefattar åtminstone någon typ av önskemål eller avsikt om att orsaka sin död.
Kom ihåg
Dödslängtan och självdestruktiva tankar ska ses som ett allvarligt tecken på lidande även om det inte förekommer konkret självskadebeteende.
Tröskeln för att konkret förverkliga de självdestruktiva tankarna varierar på grund av många anledningar. Hur allvarliga de självskadande handlingarna är säger inget om mängden lidande som ligger bakom.
En person kan vara i stor nöd trots att hen inte uppvisar självdestruktiva tankar eller har avsikter att göra något självdestruktivt.
Att skada sig själv utan avsikt att dö
Självskadebeteende orsakas inte alltid av en avsikt att dö. Det kan även vara ett försök att exempelvis må bättre, känna sig mindre avtrubbad eller hantera sina känslor.
Att skada sig utan avsikt att dö är särskilt vanligt hos unga. Det förekommer dock hos personer i alla åldrar.
Exempel på sätt att skada sig själv utan avsikt att dö:
- att skära sig
- att klösa/riva sig
- att slita av sig hår
- att bränna sin hud
- att slå sig själv.
Det finns hjälp att få
Om man skär sig eller skadar sig själv på något annat sätt för att försöka reglera sina känslor så uppstår det lätt ett beroende. Till exempel mår man oftast tillfälligt bättre när man skär sig, men börjar snabbt må ännu sämre igen.
Att regelbundet skada sig själv sänker tröskeln för att fortsätta med beteendet, och risken för ett självmordsförsök ökar. Därför ska man absolut söka hjälp.
Mer information om att skada sig själv utan avsikt att dö hittar du i egenvårdsprogrammet för självskadebeteende.
Erfarenheter av att leva med självdestruktivitet
“Jag har varit självdestruktiv ända sedan jag var barn. När jag var yngre försökte jag begå självmord flera gånger. Nu för tiden mår jag bättre eftersom jag vågar möta mina känslor och tankar. Jag vågar fundera på vad det är som ligger bakom självmordstankarna. Nu känner jag mig tillräckligt trygg och vuxen för att trösta och bära mig själv. Jag upplever inte längre att jag är i fara.”
“Jag har haft hjälp av terapi och självreflektion, samt av att lära mig att slappna av och stanna upp. Jag har också haft hjälp av motion och av att bearbeta och ifrågasätta olika föreställningar.”
“Jag kom ur självdestruktivitetens onda cirkel med hjälp av terapi, mina vänner och fritidsintressen. Avdelningsvård, terapi och medicinering var viktigt när det var som svårast. När mina egna krafter inte räckte till fick jag hopp via min tro. Efter att ha överlevt mina självmordsförsök kände jag att jag vill hjälpa andra. Jag slutade även dricka alkohol.”
“Mina självdestruktiva tankar uppstår i situationer där jag känner mig väldigt misslyckad. Då känns det som att ingenting spelar någon roll. De kommer mycket snabbt, men försvinner också snabbt. De är som en våg som sköljer in över psyket. Det känns skrämmande i stunden. Nu vet jag att tankarna kommer och går, och att de inte är farliga.”
“Jag har blivit hjälpt av att tänka att de självdestruktiva tankarna är en del av mitt liv och min personlighet, och att det är mycket osannolikt att jag skulle göra något. Det finns så mycket bra i min omgivning som drar mig tillbaka till vardagen från de mörka tankarna. Tanken på att de självdestruktiva impulserna snabbt går över hjälper också.”
“Jag hade en svår och otrygg barndom. Jag hade självmordsplaner redan som barn. När jag var yngre försökte jag begå självmord ett par gånger. Senare i livet har jag ibland haft dödslängtan, men det har bara varit en övergående tanke. Jag skulle söka hjälp om det skulle verka som att jag inte kunde släppa tanken eller om jag skulle börja göra upp självmordsplaner.”
“Jag har haft självdestruktiva stunder genom hela livet. Efter mina självmordsförsök har jag dock återhämtat mig från den värsta depressionen. Nu när jag är med om svåra stunder försöker jag komma ihåg allt som är bra i mitt liv. Jag försöker fokusera på det positiva. Det är det viktigaste halmstrået för mig. Nu för tiden litar jag på att jag inte kommer att försöka ta mitt liv.”
När och var kan jag få hjälp?
Sök omedelbart hjälp ifall du precis har försökt begå självmord eller om det finns risk för att du kommer att försöka begå självmord. Ta direkt kontakt med närmaste akutmottagning eller ring nödnumret 112.
När du söker hjälp, och under vårdens lopp, är det viktigt att du berättar öppet om dina självmordstankar och eventuella tidigare självmordsförsök. Då kan personalen hjälpa dig på bästa sätt.
Om du har självdestruktiva tankar men inte är i direkt fara kan du söka hjälp via
- din hälsostation
- studerandehälsovården
- företagshälsovården.
Hur kan Psykporten.fi hjälpa?
Symtomtest
Med hjälp av symtomtesten kan du bedöma hur allvarliga dina symtom är. Utgående från dina svar får du tips på vad du kan göra för att underlätta din situation.
Egenvårdsprogram
Om du är orolig över din psykiska hälsa eller har lindriga symtom så kan egenvårdsprogrammen hjälpa dig att må bättre. Egenvårdsprogrammen innehåller information och övningar. Kolla in egenvårdsprogrammet för:
Nätterapier
Nätterapi går ut på att man gör olika uppgifter på egen hand. En nätterapeut ger respons på de uppgifter som du gör och svarar på dina frågor. Nätterapeuten har specialiserat sig på den typen av symtom som du har. Du behöver en läkarremiss för nätterapi.
Nätterapin för unga med social ångest är avsedd för 13–17-åringar. De övriga nätterapierna är avsedda för personer över 16 år.
