Är mitt barn transperson?

Könsidentitet kan inte förutspås 

Att vara transperson innebär att en persons könsidentitet skiljer sig från hens fysiska kön.

Ett barns könsidentitet kan vara en flickas, en pojkes eller något däremellan eller utanför dem. När könsidentiteten inte är en flickas eller en pojkes kan man tala om till exempel en icke-binär könsidentitet. 

Många transpersoner genomgår en könskorrigering som vuxna, vilket kan inkludera medicinska behandlingar och ändrade personuppgifter. 

Hos föräldern kan individualiteten i barnets könsuttryck väcka frågor om barnets framtid. Föräldern kan till exempel vara orolig för om barnet kommer att bli mobbat. Oron kan också handla om hur barnets liv kommer att se ut som vuxen. 

Leva sig in i könsroller 

En del barn kan leva sig in i en annan könsroll när de leker. När ett barn får leka fritt tittar det inte alltid på könsrollen när de lever sig in i en intressant karaktär. Inlevelsen är inte nödvändigtvis en bestående egenskap hos barnet, utan en del av leken. 

Andra barn uttrycker sig däremot bestående på ett sätt som anses vara atypiskt för deras kön.  

Barnets könsidentitet och sexuella läggning 

Individualiteten i ett barns könsuttryck kan tidigare ha gett upphov till antaganden om hens sexuella läggning. Numera kanske man först och främst undrar om barnet är transperson. 

Könsidentitet och sexuell läggning är olika saker. 

Sexuell läggning innebär vem man är romantiskt och sexuellt attraherad av. Hos barn tar deras sexuella läggning sig uttryck i att de blir förälskade i någon i liknande ålder.  

Könsidentitet hänvisar däremot till en persons uppfattning om sig själv, sin kropp och sin sociala roll.  

Könsidentitet är främst en fråga om upplevelse. Man kan med andra ord inte härleda ett barns könsidentitet från hens klädpreferenser eller beteende. En flicka kan till exempel mycket väl bära kläder som anses vara mer typiska för pojkar samt ha kort hår och vilja leka med pojkar, men ändå vara nöjd med att vara en flicka.  

Det är mer sannolikt att ett barn som uttrycker sitt kön individuellt visar sig vara transperson, lesbisk, homosexuell eller bisexuell än vad fallet är med andra barn. Däremot går det inte att direkt känna till ett barns framtida könsidentitet eller sexuella läggning. Man kan inte heller påverka det genom uppfostran.  

Att barnet uttrycker sig är inte ett problem 

Om barnet mår bra behöver man inte oroa sig för barnets individuella könsuttryck och det kräver inte heller några åtgärder. Att ett barn föredrar vissa kläder eller lekar betyder inte automatiskt att barnet känner ångest över sin kropp eller sitt kön. 

Det viktigaste är att bli accepterad 

Det allra viktigaste för varje barn är upplevelsen av att bli accepterad. Ett försök att ändra ett barns identitet kan förmedla till barnet att det inte är duger som det är.  

Utmaningen för en förälder kan vara att betrakta varje potentiell framtid som lika önskvärd. Ett barn kan växa upp till att tillhöra en sexuell minoritet eller vara transperson. Å andra sidan kanske hen inte växer upp till någon av dessa. 

För ett barns välbefinnande är det viktigt att man betraktar alla utvecklingsvägar som lika bra och tillåtna. 

Vad händer om det känns svårt att acceptera barnet? 

Osäkerhet kan vara jobbigt. Föräldern kan märka att hen upplever en del möjligheter som oönskade eller hotfulla.  

Föräldern har rätt till sina känslor. Det är ofta lättare att förstå sina känslor när man reflekterar över dem i ljuset av sin uppfostran. 

Vid behov kan man diskutera saken med en yrkesutbildad person. Barnet ska inte behöva bära på förälderns känslor. 

Hur stöder jag mitt barn? 

Det är bra för barnet att veta att hens kön inte begränsar vilken typ av lekar hen kan leka eller vilken typ av kläder eller hobbyer hen kan tycka om.  

Man kan uttrycka att man accepterar alla möjliga utvecklingsvägar till exempel genom att skapa möjligheter för barnet att se alla typer av människor i sagor eller tv-program. Det är viktigt att barnet har något som hen kan identifiera sig med för att utveckla sin identitet. 

Barnet gläds över att man märker hens styrkor oavsett om de anses typiska för hens kön eller inte. När relationen mellan föräldern och barnet är förtrolig och accepterande vågar barnet vid behov diskutera sin identitet med sin förälder även vid ett senare tillfälle.