Depression hos barn

Depression förekommer i alla åldrar, även hos barn. Det kan vara fråga om depression ifall barnet i minst två veckor har haft symtom åtminstone under en del av dagen. Det är viktigt att i ett tidigt skede upptäcka sjukdomen och påbörja behandlingen eftersom en utdragen depression försämrar funktionsförmågan och livskvaliteten. Ju längre tid som går, desto svårare blir det att återhämta sig.

Depression förekommer hos cirka 3 procent av barn under 13 år, 0,5 procent av barn under skolålder och cirka 2 procent av barn i lågstadieålder. Hos spädbarn är depression ganska sällsynt. I barndomen påträffas depression lika ofta hos flickor och pojkar. I ungdomsåldern är prevalensen högre bland flickor.

Vilka symtom är karaktäristiska för depression hos barn?

Hos barn kan depressionen ta sig uttryck till exempel på följande sätt:

• Barnets sinnesstämning är sorgset och nedstämt.
• Barnet är ofta allvarlig och dyster.
• Det är svårt för barnet att glädjas över eller njuta av saker som hen tidigare gillat, t.ex. hobbyer eller samvaro med kompisar. 
• I skolan eller på dagis kan barnet ha svårigheter att koncentrera sig och lära sig nya saker.
• I synnerhet yngre barn leker kanske mindre eller så förändras innehållet i lekarna.
• Barnet kan vara irriterat, aggressivt eller rastlöst. Hen kan lätt bli frustrerad.
• Barnet kan ha sömnproblem. Hen kan sova för mycket eller för lite.
• Barnet äter eventuellt för mycket eller för litet.
• Barnet kan ha fysiska förnimmelser och smärtor utan någon klar orsak.
• Barnet kan ha självdestruktiva tankar eller också kan hen bete sig självdestruktivt. Även dödsönskningar, självdestruktivt tal, självskadande och en oförmåga att se till sin egen säkerhet och hälsa kan förekomma.

Det finns inga officiella kriterier för depression hos spädbarn, men det karaktäristiska är att spädbarnet drar sig undan från social interaktion. Detta kan framgå till exempel som brist på ögonkontakt.

Vad orsakar depression hos barn?

Många olika faktorer kan ligga bakom depression hos barn. Dessa innefattar:

• genetiska faktorer
• individuella sårbarhetsfaktorer, t.ex. mobbning, förlust av en närstående person eller problem i skolan
• belastningsfaktorer i tillväxtmiljön

De predisponerande faktorerna för depression omfattar i synnerhet traumatiska upplevelser, till exempel övergrepp, sexuellt utnyttjande och upprepade förluster. Depression kan dock uppstå även om barnet inte har några traumatiska upplevelser.

Hur kan jag hjälpa mitt barn?

Du kan hjälpa ditt barn med hjälp av många små saker i vardagen:

• Ta hand om de grundläggande byggstenarna i vardagen: tillräcklig nattsömn, hälsosamma och regelbundna måltider samt motion i lämplig omfattning.
• Fundera över vilka saker som är påfrestande för ditt barn. Försök minska på dessa faktorer och se till att barnet också får slappna av och vila.
• Ordna utrymme och tid för lekar. I synnerhet yngre barn bearbetar sina känslor och upplevelser genom lek.
• När man är deprimerad fastnar man lätt vid det som är dåligt. Se till att ditt barn har vardagsaktiviteter som ger hen glädje. Exempelvis att träffa sina vänner, lyssna på musik eller vad som helst som gör barnet glad och avslappnad.
• Var intresserad av ditt barn. Fråga hur hen mår och känner sig.
• Gör tillsammans roliga saker som ni njuter av. Det är viktigt att spendera avslappnande och trevlig tid tillsammans. Det fungerar som en motvikt till de tunga stunderna.