Den psykiska hälsan vid demenssjukdomar

Demens är ett symtom, inte en särskild sjukdom. Demens definieras som en omfattande försämring av psykiska och kognitiva förmågor som gör det svårare att klara av vardagen. Demenssjukdomar kallas även för kognitiva sjukdomar. Demens kan delas in i lindrig, måttlig och svår demens.

Demenssymtom orsakas alltid av någon sjukdom, ofta en hjärnsjukdom.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste minnessjukdomen. Den framskrider långsamt och jämnt. Sjukdomen försämrar först närminnet samt förmågan att memorera saker och lära sig nytt.

I takt med att sjukdomen framskrider försämras den språkliga/verbala förmågan, perceptionsförmågan, förmågan till målinriktat beteende och organisationsförmågan. Att de kognitiva förmågorna försämras leder till att även funktionsförmågan försämras.

• Svårigheterna märks först i komplexa aktiviteter, såsom att resa utomlands eller uträtta mer krävande ekonomiska ärenden.
• Sedan försämras förmågan att klara av vardagliga sysslor, såsom att handla, sköta vardagsekonomin och att använda hushållsapparater.
• Till sist försämras även de dagliga grundläggande funktionerna, såsom att tvätta sig och klä sig.

Det tar oftast över 10 år från att de första symtomen uppvisas fram till att man avlider.

Lewykroppsdemens orsakar ofta synhallucinationer och en rörelse- eller motorikstörning som liknar den vid Parkinsons sjukdom.

Vakenhetsnivån, funktionsförmågan och orken kan variera mycket från dag till dag och till och med från timme till timme.

Minnet påverkas inledningsvis inte avsevärt. Det är däremot vanligt med problem med den visuella perceptionsförmågan såsom feltolkningar av saker man ser.

Frontotemporal demensjukdom eller frontallobsdemens (FTD) är en samlingsbeteckning för neurodegenerativa sjukdomar där främst de främre (frontala) delarna av hjärnan skadas, dvs. det sker strukturförändringar i hjärnvävnaden. Utifrån symtomen kan man urskilja två undergrupper: en beteendevariant och en språklig variant av sjukdomen.

De första symtomen är ofta beteende- och personlighetsförändringar. Personen beter sig ohämmat, impulsivt och är lättirriterad.

I takt med att sjukdomen framskrider uppstår språkliga svårigheter. Personen har svårt att finna rätt ord och talet blir utarmat. Även förmågan att organisera saker och agera systematiskt försämras.

Det ohämmade beteendet i det initiala skedet övergår ofta i apati med åren.

I takt med att sjukdomen fortskrider orsakar Parkinsons sjukdom ofta minnesstörningar och problem med informationsbearbetningen.

Det mest betydande symtomet är långsamhet, vilket framkommer både kognitivt och motoriskt. All psykisk processering och bearbetning tar längre tid än tidigare. Även minnet försämras.

Minnessvikten vid parkinsondemens är dock ofta inte lika grav som vid Alzheimers sjukdom.

Vaskulär eller blodkärlsdemens orsakas av störningar i blodflödet och att vissa delar av hjärnan då får för lite syre. Symtomen varierar därmed utifrån i vilken del av hjärnan skadorna har uppstått.

Det vanligaste är att demenssymtomen beror på syrebrist i den vita substansen under hjärnbarken (cortex). Symtomen liknar de vid Alzheimers sjukdom och kan även förekomma samtidigt som Alzheimers sjukdom.

Vanliga symtom är minnessvårigheter, långsamhet och ibland även klumpig gång och försämrad motorik.