Känslor och sinnesstämning vid en separation

Att separera är en individuell upplevelse, men det finns något allmänt och gemensamt i alla separationsprocesser. Det går att urskilja olika faser som de flesta går igenom på sitt vis.

Att bli medveten om hotet om separation

Tankar om att separera kommer sällan samtidigt till båda partnerna. Det är vanligt att ena partnern är den som lägger märke till problemen i parrelationen och för dem på tal upprepade gånger.

Ofta märker dock båda två att de har glidit ifrån varandra. Båda kan ha upplevt en avsaknad av stöd och förståelse. Vardagen har kanske tagit över och man har inte haft tillräckligt med tid för att reda ut viktiga frågor.  

Tankar om att separera är ofta en följd av upprepade upplevelser av att man trots försök misslyckats med att lösa problemen.

Tankarna om att separera tar gradvis form hos partnerna och blir med tiden starkare. Även om båda har tänkt på separation så kan den enes beslut om att separera komma som en fullständig överraskning för den andre.

Chockfasen

Den enes beslut om att separera kan komma som en fullständig överraskning och enorm chock.

Känslorna och sinnesstämningen under chockfasen

I chockfasen kan känslorna vara mycket motstridiga och turbulenta. Båda kan uppleva känslor av ångest och förtvivlan, sömnproblem, aptitlöshet och rastlöshet. Man kan bli överraskad av hur starka reaktionerna är.

Även om man själv har tagit initiativ till separationen så är känslor av ensamhet, sorg och besvikelse vanliga.

Den part som vill fortsätta relationen känner sig övergiven. Hen upplever vanligtvis smärta, chockreaktioner, lägre självkänsla, nedstämdhet, ångest och ängslan över hur hen ska klara sig.

Praktiska frågor under chockfasen

Det är viktigt att paret ger sig själva och varandra tid innan man fattar några stora beslut om skilsmässa. Att separera löser dock inte alla problem. Obehandlade frågor kan dyka upp på nytt i denna fas.

När saker har diskuterats i lugn och ro och båda fortfarande är överens om att det är bäst att skiljas åt så har båda förmodligen mer krafter att genomföra beslutet att skilja sig.

Reaktionsfasen

Känslorna och sinnesstämningen under reaktionsfasen

I reaktionsfasen kan känslorna variera från ömhetskänslor till ångest och osäkerhet.  

Allt kan kännas overkligt. Man kan känna skuld, uppleva att man är ett offer eller ha självdestruktiva tankar. Funktionsförmågan kan minska.

Alla svåra känslor är nödvändigtvis inte förknippade med den nuvarande separationen. De kan också orsakas av erfarenheter av tidigare separationer och trauman som kommer fram som separationsångest i vid en ny separation. Om man mår mycket dåligt kan det vara på sin plats med sjukskrivning och en tillfällig medicinering.

Praktiska frågor under reaktionsfasen

I denna fas får vanligtvis omgivningen vetskap om separationsavsikterna. Då vidtas också konkreta åtgärder för att skiljas. Detta innebär en juridisk och ekonomisk separation från partnern.

I reaktionsfasen är behovet av konkret hjälp stort. Det lönar sig att söka och ta emot hjälp.

Bearbetningsfasen

När separationsbeslutet har fattats och de praktiska arrangemangen eventuellt redan har avklarats inleds det verkliga bearbetandet av orsakerna till separationen.

Känslorna och sinnesstämningen under bearbetningsfasen

I denna fas bedömer man vilken betydelse den parrelation som upphör eller har upphört har haft för en själv.

Utöver detta bearbetas känslorna som uppstår då man ger upp det gamla. Samtidigt sörjer man den fas i livet som nu upphör eller har upphört.

Praktiska frågor under bearbetningsfasen

Under denna tid skapas nya rutiner och avtal vad gäller genomförandet av boendet, egendomsfördelningen och föräldraskapet.

Centrala frågor som ska utredas är barnens boende, umgänge och vårdnaden om dem. 

Nyorienteringsfasen

I nyorienteringsfasen hittar man nya sätt att hantera sina känslor. Självkänslan börjar också återhämta sig.  

I denna fas kan det vara lättare att finna nya intressanta saker i sin omgivning som kan bli en del av ens nya liv.

Utifrån upplevelsen av separation börjar man finna en ny mening i livet och man hittar kanske en ny och starkare grund för vardagen.

Det kan hända att parrelationen inte nödvändigtvis upphör

En separationskris kan också innebära att parrelationen inte upphör. Krisen kan ha lett till att det uppstått en relation där man faktiskt diskuterar med varandra på ett konstruktiv sätt.

Det är möjligt att partnerna nu för första gånger samtalar ärligt om saker och ting. Detta kan ske även om någondera redan har haft en ny relation.

Detta kräver att båda klarar av att dela med sig och umgås på ett nytt sätt. En öppen dialog kan möjliggöra att man kan läka de sår som en eventuell otrohet orsakat.